LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Botaniska och mykologiska samlingar


Samlingarna har sitt ursprung i Åbo Akademins botaniska trädgård som grundades av Elias Tillandz år 1678. Botaniska museet togs i bruk år 1751. Åbo Akademins växtsamlingar förstördes nästan helt i Åbo brand år 1827. De prover som skonades av elden finns i idag i botaniska museets samlingar, varav de äldsta härstammar från 1600- och 1700-talet.

Trädgårdarnas samlingar

I botaniska trädgårdarna i Kajsaniemi och Gumtäkt finns växter från hela världen. Samlingarna omfattar 7050 växter av olika ursprung från 4230 taxoner (arter, sorter): träd, buskar, fleråriga perenner och två- och ettåriga växter.

Botaniska trädgårdens uppgifter är:

  1. Upprätthållande av levande växter för forsknings- och undervisningsbruk
  2. Internationellt fröutbyte för vetenskapliga ändamål
  3. Botanisk forskning och undervisning
  4. Rådgivning och upplysning om växter
  5. Koordinering av verksamhet i Finlands botaniska trädgårdar

Vetenskapliga växtsamlingarna utgör grunden för botaniska trädgårdens verksamhet. Med vetenskaplig växtsamling avses att växternas ursprung är känd och att de är väl dokumenterade. Detta gör växterna värdefulla för forskning, undervisning och upplysning.

Herbariesamlingarna

Naturhistoriska centralmuseets herbariesamlingar omfattar idag ca 3,3 miljoner växt- och svampprover.  Herbariesamlingarna utvidgas årligen med 20 000 prover i form av doneringar, museipersonalens insamlade forskningsmaterial och genom utbyte av prover mellan botaniska museer.  Botaniska museets internationella herbarietecken är H.

Samlingarna används för forskning av taxonomi och systematik samt för utredning av arternas utbredning. Därtill utnyttjas de i forskning kring växternas variation, tidsmässiga förekomst och som jämförelsematerial då nya prover artbestäms. Till samlingarna kan även sådant forskningsmaterial dokumenteras som betjänar framtida forskningsbehov.

Botaniska enheten har gamla samlingar och rikligt med typprover av speciellt mossor och lavar. Samlingarna har ett stort vetenskapligt värde och utnyttjas av såväl inhemska som utländska forskare. Från Botaniska museet skickas årligen ca 150 lån (4100 prover) närmast utomlands och årligen mottar museet ca 2400 prover från andra länder. Utländska forskare gör mycket besök till herbariet, medan museets egna forskare gör forskningsbesök till motsvarande utländska herbarier. Botaniska enheten gör speciellt mycket forsknings- och undervisningssamarbete med biovetenskapliga institutionen i Helsingfors universitet. 

Botaniska enheten har också ett omfattande växt- och växtfotoarkiv, som innehåller dokument närmast från Finland och nordvästra Ryssland. Botaniska enhetens bibliotek är representativt och innehåller bland annat rikligt med gammal litteratur om nomenklatur, till exempel nästan hela Carl von Linnés produktion. Museets äldsta bok är en medicinalväxtbok skriven av Tabernaemontanus år 1588.

Botaniska museet upprätthåller en riksomfattande växtdatabas med Finlands och närområdenas kärlväxter. Växtdatabasen utgör grunden för den nätbaserade publikationen, Finlands Växtatlas. Botaniska museet sammanställer dessutom Atlas Florae Europaeae, dvs. utbredningskartor för Europas kärlväxter. För växtintresserade utges den finskspråkiga tidsskriften Lutukka och den mera vetenskapliga serien Norrlinia. Personalen på Botaniska museet deltar aktivt i vetenskapliga föreningars verksamhet och popularisering av vetenskap inom sin branch. De ger också sakkunnigutlåtanden och hjälper myndigheterna och allmänheten i växt- och svampartbestämning. Botaniska museet har inte utställningar för allmänheten i sina utrymmen.

Kärlväxtsamlingarna

Botaniska museet har internationellt betydande kärlväxtsamlingar som omfattar ca 1,8 miljoner prover.

De tidigare samlingarna förstördes i Åbo brand och år 1828 köpte Botaniska museet professor C.R. Sahlbergs herbarium som bestod av 5000 prover. Samlingarna från Fennoskandien växte märkbart då Societas pro Fauna et Flora Fennicas herbarium övergick till universitetets egendom på 1850-talet. Grunden till de världsomfattande samlingarna härstammar från år 1860 då finskfödda, men i Krim bosatta, C. Steven donerade sina samlingar till museet. Samlingarna innehåller 60 000 prover, varav flera är typprover som utgör grunden till artbeskrivningarna.

Kärlväxtsamlingarna har på 2000-talet vuxit årligen med ca 7000 prover. Växterna insamlas av personal, fås som donationer eller genom provutbyten med andra museer. Mycket betydande prover är de ormbunksprover som anskaffats av forskaren C. Fraser-Jenkins, som samlat växterna från Afrika, Central-Amerika och framförallt Nepal.

Kärlväxtsamlingarna delas in i två ungefär lika stora helheter: fennoskandiska samlingar (Herbarium fennoscandium) och allmänna samlingar (Herbarium generale). Fennoskandiska samlingarna omfattar förutom Finland även andra nordiska länder inklusive Norges arktiska öar samt nordvästra Ryssland i östra Fennoskandien. Fennoskandiska samlingarnas tyngdpunkt ligger i Finland och ryska Karelen. I allmänna samlingarna finns prover från andra länder i världen samt alla odlingsväxtprover. Allmänna samlingarna har rikligt med prover från bland annat Estland, Makaronesien, Medelhavsområdet, Mellanöstern, Turkiet, Kaukasien, Central-Asien, Japan, Kanada, Eldslandet och Patagonien.

Fennoskandiska samlingarna bevaras i sin helhet på Kajsaniemi botaniska trädgård, men allmänna samlingarnas ormbunks- och tvåhjärtbladsväxter (ca 0,5 miljoner prover) bevaras tills vidare i universitetets förvaltningsbyggnads underjordiska utrymmen.

Samlingens ansvarsperson: överintendent Henry Väre

Sporväxtsamlingarna

Sporväxtsamlingarna omfattar ca 610 000 moss- och 21 000 algprover. De mest betydande samlingarna är V. F. Brotherus och S. O. Lindbergs mossherbarier.

  • V. F. Brotherus mossherbarium (H-BR): ca. 83 300 prover som är samlade från länder utanför Europa (Europas prover ingår i Herbarium generale), innehåller typprover och över 15 500 bladmossarter. Brotherus har ordnat samlingarna enligt egen systematik, så behärskandet av samlingen kräver flera års erfarenhet.
  • S. O. Lindbergs mossherbarium: ca. 48 000 prover från länder runtom världen, hundratals typprover och 5000 lever- och bladmossarter.
  • Allmänna samlingarna (Herbarium generale) och samlingarna från östra Fennoskandien (Herbarium fennoscandiae orientalis): ca. 500 000 prover. Världsomfattande – speciellt representativa länder är Argentina, Australien, Chile, Japan, Kanada, Kina, Väst-Europa, Papua Nya Guinea, Skandinavien, Sibirien, Taiwan, Tansanien och USA.

Samlingarnas utnyttjande försvåras av att deras provuppgifter inte införts i databasen. Brotherus och Lindbergs prover har numrerats, och numrering och restaurering av allmänna och östra fennoskandiens samlingar pågår.

Internationellt värdea

Mossamlingarna i Helsingfors hör till de mest representativa och omfattande i världen. Samlingarna möjliggör forskning av alla områden i världen. De är speciellt värdefulla tack vare åtskilliga prover som samlats utanför Europa. Samlingarna bildar en utomordentlig grund för taxonomisk och botanisk forskning. Världsomfattande mossforskning har bedrivits i Helsingfors i över 100 år. 

I bryologiska teamets utrymmen används samlingarna ständigt av 10 forskare och studeranden samt av 15 utländska besökare årligen. Många utländska forskare arbetar i museets utrymmen. Forskarnas, besökarnas och studerandenas insats i bland annat provernas namngivning är betydande.

Tillväxt

Samlingarna växer med över 3000 prover årligen. Största delen av mossamlingarnas tillväxt består av utländskt material, antingen av prover insamlade av finländska forskare eller av utbytesverksamhet med utländska herbarier. Timo Koponen har gjort den största insatsen för att utvidga mossamlingarna. Andra förtjänta finländska mossforskare som bidragit till samlingarna är Harald Lindberg, Risto Tuomikoski, Hans Buch, Antero Vaarama, Heikki Roivainen och Mauno Kotilainen. Idag väntar över 100 000 prover från tidigare och nulevande forskate på att bli undersökta och infogade i samlingarna.

Lån

Näytteiden laina- ja vaihtotoiminta ulko- ja kotimaisille tutkijoille on vilkasta. Suomalaisille tulevat lainat ovat myös suurimmaksi osaksi ulkomaista alkuperää, mikä kertoo tutkimuksen kansainvälisyydestä. Tulevien lainojen määrää pienentää usein lainatarpeen pienuus omien kattavien kokoelmien vuoksi. Suurin osa ulkomaille lähteneistä lainoista on peräisin Brotheruksen ja Lindbergin erikoiskokoelmista, ulkomaisten eli yleiskokoelmien näytteistä ja Timo Koposen Papua Uuden Guinean kokoelmista. Poikkeuksena on levälainaustoiminta, jossa lähteneet levät ovat lähes kokonaan kotimaisia. Ulkomaille lähetetty sammalvaihtoaineisto on koostunut suurimmaksi osaksi Timo Koposen keräämistä Papua Uuden Guinean ja Kiinan aineistoista ja 1990-luvulla myös S. O. Lindbergin jäämistön työstämisestä eksikkaatiksi eli valikoiduksi ja luetteloiduksi vaihtonäytesarjaksi. Tulevaisuudessa Kiinan aineiston osuus tulee jatkuvasti kasvamaan.

Litteratur
  • Piippo, S. 1996: The past, present and some future aspects of the Finnish bryology. - State of Nordic bryology today and tomorrow. Abstracts and shorter communications from a meeting in Trondheim December 1995. NTNU Vitensk. Mus. Rapp. Bot. Ser. 1996-4: 6-14.

Svampsamlingarna

Botaniska museets svampsamlingar är både till antalet och vetenskapligt sett Finlands förnämsta. Även internationellt sett hör de till världens toppsamlingar, och deras värde förhöjs av de ovärderliga specialsamlingarna.

Svampsamlingarna omfattar ca 850 000 prover, varav ungefär hälften är lavar. Största delen av proverna har placerats i de östfennoskandiska samlingarna (Herbarium Fennoscandiae orientalis), det vill säga de har insamlats i Finland och i angränsande områden såsom ryska Karelen, Kolahalvön och de västra delarna av Leningradområdet. I den allmänna samlingen (Fungi externi, Lichenes externi) finns prover från den övriga världen. Utöver prover från Norden finns särskilt rikligt med prover från bland annat Kanada (lavar, tickor och närbesläktade), från Eldslandet och Patagonien (lavar, mikrosvampar), nordöstra Kina (tickor) samt östra Afrika (skivlingar nyttjade som mat samt slemsvampar). Samlingarna indelas ytterligare i systematiska grupper, till exempel säcksvampar, skivlingar, sotsvampar, rostsvampar, tickor och närbesläktade, buksvampar, ofullständiga svampar. På grund av forskningstradition och av praktiska skäl bildar lavarna en egen samling.

Sieniherbaario. Kuva: Luomus/Saara Velmala.

Skilt från de övriga bevaras Erik Acharius och William Nylanders vetenskapligt betydelsefulla samlingar.  P. A. Karstens värdefulla svampprover är inordnade i svampsamlingen och Karstens typprover finns förtecknade i en databas. Övriga betydelsefulla samlingar är J. I. Liros och Aarre Rauhalas mikrosvampsamlingar samt Aino Henssens, Veli Räsänens, Matti Laurilas och Gösta Långs lavsamlingar.

Samlingarna har på senare tid utökats med ca 10 000 prover årligen. Den egna personalen, samarbetspartnerna vid motsvarande ämnesinstitution samt  talrika amatörer donerar prover. En betydande del erhålls från motsvarande utländska institutioner, som man ingått bytesvatal med. Likaså uppbevaras i samlingarna bevisprover från hotutredningar.

Utöver forskarna vid vårt eget universitet tjänar samlingarna svampforskare över hela världen. Årligen utsänds cirka 80 lån innehållande sammanlagt ungefär 1 500 prover. Varje år gästar tiotals forskare samlingarna.

Samlingarnas prover utgör alltjämt ett viktigt forsknings- och jämförelsematerial, då de verbala beskrivningarna av kännetecknen vid utredning av taxonomiska frågor inte alltid är tillräckligt detaljerade. Därtill utvecklas nya forskningsmetoder kontinuerligt. Proverna är också centrala dokument då man gör upp utbredningskartor: i allmänhet betraktas endast uppgifter baserade på prover som pålitliga, då gamla bestämningar ofta visar sig vara opålitliga och gränsdragningen mellan arter kan ändras då nya kännetecken observeras.

Viktiga svampsamlingar

Herbarium Erik Acharius (H-ACH) är en separatsamling, som omfattar cirka 5 500 lavprover. Samlingen, som inköptes från Sverige år 1834, har sammanställts av den svenska lavforskaren Erik Acharius (1757–1819) i Vadstena. Acharius var läkare och elev till Carl von Linné, och är känd som världens ”lichenologins fader”. Samlingen hör till universitetets värdefullaste. Den innehåller hundratals typprover av lavar, bland annat av talrika nya arter beskrivna i Acharius viktigaste verk, ”Lichenographia Universalis”. I allmänhet utlånas samlingens prover inte, men gästande forskare kan studera och fotografera materialet. Proverna härstammar främst från Sverige, men många är också från andra länder, till och med från Nordamerika och Afrika.

Herbarium William Nylander (H-NYL) är en annan betydelsefull samling som uppbevaras separat. Den omfattar cirka 52 000 lavprover (med finns också andra svampar) insamlade från hela världen. Även den innehåller rikligt med typprover då William Nylander (1822–1899), som sammanställt samlingen, beskrev cirka 3 000 nya lavar och erhöll mycket prover av sina kolleger. Även Nylander var ursprungligen läkare, men forskade också i insekter och i växter samt i synnerhet i lavar. Han utnämndes år 1857 som första professor i botanik vid Helsingfors universitet (på den tiden Kejserliga Alexandersunivetsitetet). Han avgick emellertid år 1863 och flyttade till Paris, där han fortsatte som fri forskare. Nylander har publicerat mer än 300 artiklar inom lichenologin.

Herbarium P. A. Karsten är inte en separatsamling utan proverna har fogats till övriga samlingar, dock försedda med stämpeln ”Herb. Karsten”. De representerar alla svampgrupper från skivlingar till mikrosvampar. Petter Adolf Karsten (1834–1917), ”Fadern till Finlands mykologi”, och en föregångare inom svampmikroskopin, hör till de mest betydande mykologerna. Han utförde sitt livsverk i Tammela och undervisade som lektor i botanik vid Mustiala Lantbruksinstitut (numera Tavastlands yrkeshögskola). Karsten deltog i en expedition till Kolahalvön och samlade svampprover i sydvästra Tavastland, samt även i Åbo, Vasa och Helsingfors med omnejder. Därtill innehåller hans samling mycket prover som andra svampforskare insamlat i bl.a. Sverige, Sibirien, Tyskland, Frankrike och Brasilien. En stor del av de arter Karsten beskrivit accepteras fortfarande.

Herbarium Aino Henssen är en samling som anlänt till Helsingfors så sent som år 2011. Samlingen innehåller mer än 30 000 prover från talrika länder, mestadels lavar. Den består till största delen av prover personligen insamlade av professorn vid Marburg universitet i Tyskland, Aino Henssen (1925–2011), som donerade sin samling till Helsingfors universitet. En del av proverna är från Finland, då hennes mor var finländare och hon ofta besökte Finland. Samlingen är ytterst betydelsefull, då Henssen publicerade grundläggande forskning inom många lavgrupper, i synnerhet om deras anatomi och ontogeni. Till samlingen hör en omfattande bild- och preparatsamling. På grund av samlingens omfattning har man hunnit ordna den endast till en ringa del.

Ansvarig person: 
Marko Hyvärinen
20.10.2016