LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Ringmärkning av fåglar

Snabblänkar

Ringmärkningsstatistik och -resultat

 

Forskningsprojekt


Varför ringmärks fåglar?

Ringmärkning är ett viktigt hjälpmedel för att kartlägga fåglarnas flyttrutter: hur snabbt de flyttar och var de rastar och övervintrar. Dessutom är ringmärkning en oersättlig forskningsmetod inom flera andra ornitologiska forskningsområden. Ringmärkning ger oss information om fåglarnas ålder, dödlighet, dödsorsaker, partrohet, födelsortstrohet, ortstrohet, årliga beståndsfluktuationer, individernas fekunditet, egenskapernas ärftlighet, flockarnas sociala rangordning och fågelindividernas revirbeteende. Ringmärkningen producerar information som kan utnyttjas inom fågelskyddet. 

Ringmärkningsdata utnyttjas inom grundforskning om populationsekologi, evolution och etologi; ringmärkning har varit en förutsättning för uppkomsten av flera doktorsavhandlingar. Även tillämpad forskning utnyttjar ringmärkningsdata. Till exempel i Nordamerika används statliga tillgångar för att ringmärka viltfåglar: de insamlade uppgifterna används för att uppskatta årliga jaktmängder och för att se vilken effekt jakten har på viltfåglar.

Ett av ringmärkningens nyaste användningsområden är miljöuppfostran. På fågelstationer i bland annat USA, Sverige och Litauen ordnas evenemang för allmänheten där man kan följa med ringmärkning och höra om fåglar och naturskydd. Av erfarenhet vet man att budskapet går bättre fram om åhörarna kan se skyddsobjekten och fältarbetet på nära håll. 

Den vetenskapliga ringmärkningsverksamheten grundades i Danmark år 1899, då den danske lektorn Hans Christian Mortensen utförde ett framgångsrikt ringmärkningsexperiment: han ringmärkte hundratals starar med aluminiumringar, av vilka flera återfynd gjordes också från utlandet. I Finland startades fåglarnas ringmärkning år 1913 av professor Johan Axel Palmén. År 1926 började Helsingfors universitets zoologiska museum koordinera ringmärkningen i Finland. I museet grundades senare Ringmärkningsbyrån. Idag är Ringmärkningsbyrån en del av Naturhistoriska centralmuseet och dess personal består av en överintendent, en planerare och fyra museimästare. 

Ringmärkningen regleras av lagar. I Finland regleras fåglarnas fångst av naturskydds- och jaktlagen. Tillstånd beviljas av de regionala närings-, trafik-, och miljöcentralerna samt Finlands Viltcentral. 

Statistik

Ringmärkningar

Efter att ringmärkningen i Finland startades i början av 1900-talet växte ringmärkningsantalet långsamt i början. Först på 1930-talet uppgick de årliga ringmärkningsantalen till över 10 000 individer, 100 000 ringmärkta individer uppnåddes år 1939. Sedan kom krigsåren och ringmärkningsaktiviteten sjönk. Under de senaste 20 åren har det årligen ringmärkts 180 000–260 000 fågelindivider i Finland. Andelen boungar har varit ca 40 %. 

Strax efter krigsåren började ringmärkningsintresset åter växa: gränsen för över en miljon ringmärkta fåglar genom tiderna överskreds år 1966, tre miljoner år 1978, fem miljoner år 1988 och tio miljoner år 2010. Mellan åren 1913–2012 har sammanlagt över 10,5 miljoner fågelindivider ringmärkts. De arter som ringmärkts mest är talgoxe, svartvit flugsnappare, lövsångare, blåmes, kungsfågel, rödhake, skrattmås, sävsångare, ladusvala och gråsiska. 

Den relativt stora variationen i antalet ringmärkningar under de senaste åren beror på förutom häckningsframgång också på mängden vandrande fåglar, fågelstationernas bemanning och förändringar i ringmärkarnas aktivitet: gamla projekt falnar av och nya tar vid. 

Finlands 20 mest ringmärkta arter (21.1.2013).
Art Ringmärkningar
Talgoxe 981629
Svartvit flugsnappare 654927
Lövsångare 607667
Blåmes 487769
Kungsfågel 396565
Rödhake 373063
Skrattmås 343094
Sävsångare 330389
Ladusvala 288834
Gråsiska 279306
Gråtrut 237426
Grönfink 205585
Stare 191812
Bofink 169792
Rödvingetrast 168434
Talltita 153594
Tornfalk 152128
Björktrast 145837
Domherre 145368
Fiskmås 141483
 

Ringfynd

Under år 2010 behandlade Ringmärkningsbyrån allt som allt 25 222 kontroller och återfynd av finländska ringar. Allt som allt har över 1,1 miljoner fyndrapporter gjorts i registret mellan åren 1913 och 2010. 

Största delen av fynden är "mindre intressanta" kontroller som görs ett par dagar senare på samma ställe som fågeln ringmärkts. När man räknar årsstatistiken tar man i beaktande endast de fynd som fyller något av följande kriterier: 

  1. Fågeln har hittats död (med undantag av döda boungar) eller 
  2. Fågeln har hittats vid liv, men den har flyttat sig minst 10 km från ringmärkningsstället eller ett ställe som fyller kriterierna för att kunna tas med i årsstatistiken eller 
  3. Fågeln har observerats vid liv under 10 km från ringmärkningsstället, men det har gått minst tre månader sedan förra kontrollen eller ringmärkningen.

Med fynden som fyller något av ovannämnda kriterierna uppgår antalet "intressanta" fynd till 12 289 år 2010 och 510 000 mellan åren 1913–2010. Dessa tal beskriver bäst mängden kvalificerade fynddata. 

Antalet årligen ringmärkta fåglar är en entydig siffra, antalet fynd är däremot inte. För det första är det till en viss mån smaksak vilka fynd som kategoriseras som "intressanta". För det andra kan det ta en lång tid – ibland flera år- för vissa återfynd- och kontrollrapporter att nå Ringmärkningsbyrån. Först efter en tillräckligt lång tid kan anhopningen av fynd ordnas "rätt" i tabellform antingen enligt ringmärkningsåret eller fyndåret. 

Fynd av fåglar som är ringmärkta i Finland kommer också främst från Finland. Av andelen "intressanta" fynd (se tidigare) kommer ungefär 20 % från utlandet, men endast 11 % av alla fynden i fyndregistret kommer från utlandet. 

Fågelarter som ringmärkts i Finland och som har flest intressanta ringfynd mellan åren 1913 och 2012 (läget 21.1.2013). 

Art Fynd
Gråtrut 82947
Talgoxe 46273
Ejder 36069
Skrattmås 29042
Silltrut 23442
Blåmes 22759
Slaguggla 15771
Kattuggla 13401
Havsörn 11556
Fiskmås 10881
Svartvit flugsnappare 10194

.

Resrekord hos fåglar ringmärkta i Finland 

 
Art Distans (km) Ringmärkningsplats Fyndland
Fisk-/silvertärna 15277 Pernå, Aspskär Australien
Fisktärna 15240 Kuopio Australien
Labb 12042 Malax Brasilien
Fiskgjuse 10986 Sotkamo Sydafrika
Silvertärna 10921 Brahestad Sydafrika
Kustsnäppa 10658 Luvia, Sebbskär Sydafrika
Grå flugsnappare 10558 Pedersöre Sydafrika
Ladusvala 10504 Uleåborg Sydafrika
Silltrut 10478 Simo Kokosöarna
Lövsångare 10297 Fredrikshamn Sydafrika

Ringmärkningsbyrå

Ringmärkningsbyrån verkar i museibyggnaden och koordinerar landets ringmärkningsverksamhet. Ringmärkningsbyrån bl.a. upprätthåller dataregister, väljer och utbildar ringmärkare samt kontrollerar deras arbete. Byrån beställer och delar ut ringarna till ringmärkarna. Dess centrala uppgift är att förmedla information inom landet och till och från utlandet mellan ringmärkare, utländska ringmärkningscentraler, ringfyndare, EURING (European Union for Bird Ringing), forskare, massmedier och den stora allmänheten. Ringmärkningsbyrån främjar forskning genom att publicera sammandrag och analyser av ringmärknings- och fynddata. 

Ringmärkare

I Finland har ringmärkning alltid grundat sig på frivillighet. Naturhistoriska centralmuseet ansvarar endast för anställningen av personalen på Ringmärkningsbyrån samt för anskaffning av ringar och kontorsartiklar. Ringmärkaren står själv för resten av kostnaderna av bl.a. litteratur, klättringsutrustning, säkerhetsbälten, vågar, mätredskap, fågelnät och övriga fångstredskap. Fågelföreningar som ansvarar för fågelstationer kan betala en låg dagpenning åt ringmärkare som spenderar en längre tid på en fågelstation. 

Antalet aktiva ringmärkare har stigit från ett tjugotal under den första tiden till nuvarande dryga 500. Under de första decennierna var ringmärkning främst magistrarnas och studerandenas privilegium, men idag är fördelningen av ringmärkarnas yrken mycket brokig; de fågelskådare som bevisat sin kompetens och lämplighet beviljas ringmärkningslicens oberoende av yrket. Dagens finländska ringmärkare är kompetenta, yrkeskunniga och engagerade i sitt arbete. Mer om ringmärkningslicensen och ringmärkningstenterna hittar du här.

I Ringmärkningsbyråns ringmärkarregister finns med allt som allt 2646 ringmärkare. I slutet av år 2013 fanns det 634 licenser i kraft. Trots att andelen kvinnliga fågelskådare i Finland ökat konstant har ringmärkning - konstigt nog - kvarstått som mycket mansdominerad. Av aktiva ringmärkare är endast 50 kvinnor. 

Ringmärkningskommittén (Rengastustoimikunta) fungerar som ett styrande organ för ringmärkarna. Kommitténs sammansättning väljs varje år på ett möte för ringmärkare. Kommittén ger också Ringmärkningsbyrån en utredning om licensansökningar. 

Ringar

Användning av rätt ringstorlek och -typ är en förutsättning för ringmärkning. I Finland används 26 ringar som varierar ifråga om diameter, men allt som allt används 36 olika ringtyper. Största delen av ringarna tillverkas av aluminium. Stål och ännu starkare metallegeringar används bara för sådana fågelarter (t.ex. alkor och måsar) i vars ben en aluminiumring inte skulle hålla längre än ett par år. 

Förutom returneringsställe finns det en individuell kod (ringnummer) graverad på ringen. Koden har högst två bokstäver som berättar vilken ringtyp det är fråga om. Resten av koden består av löpande siffror. Koderna kan t.ex. vara X123456, 123456J, PA12345, HT-123.456, EJ1234. 

På de finländska ringarna är returneringsstället graverad på latin. I de största ringarna står det MUSEUM ZOOLOG, HELSINKI, FINLAND eller MUS.ZOOL, HELSINKI, FINLAND, men i de minsta ryms enbart texten MUS.Z.HKI, FINLAND. 

Den minsta ringen lämpar sig för t.ex. kungsfågeln och den största för svanar. Kungsfågelringen har en diameter på 1,8 mm och väger bara 0,03 g, svanringens mått är 26 mm och 12 g. När man tar i beaktande att kungsfågel väger ungefär 5,5 g och knölsvanen upp till 15 kg upplever fåglarna ringen ungefär lika tung som en armbandsklocka för oss människor. Förutom en metallring kan fågeln också förses med en annan märkning såsom halsring eller färggranna benringar. 

Ringmärkningsbyråns kontaktuppgifter

E-post:  rengastustoimisto (at) helsinki.fi / rengastus (at) luomus.fi

Telefonnummer: 02941 28786

Postadress:

Ringmärkningsbyrån
PL 17 (Norra järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors universitet
 

Ansvarig person: 
Markus Piha
14.5.2020