LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Satellitpejling av bivråkar

Eftersom det inkommit få ringåterfynd av finländska bivråkar är uppgifterna rörande artens flyttningsrutter och övervintringsområden fortfarande bristfälliga. Dessutom saknas det också information om bivråkarnas rörelser under deras sommarvistelse här i Finland och på övervintringsområdena i Afrika. Avsikten med detta forskningsprojekt är att tillföra ny detaljerad information om bivråkens interkontinentala rörelsemönster. Forskningsprojektet leds av Patrik Byholm (Yrkeshögskolan Novia), och som samarbetspartner deltar Jari Valkama (Naturhistoriska centralmuseet) och Vincenzo Penteriani (Estación Biológica de Doñana, C.S.I.C., Espanja). Mer bakgrundsinformation »

Satelliittimehiläishaukka Roosa lähettimensä kanssa. Kuva: Annika Rossi

Finansiering:
 

Individerna

Klicka för kartor

Fåglar under uppföljning för tillfället
Päivi

Päivi fick sin sändare vid sitt bo i Vesilahti den 13.8.2013. Parets hane var för skygg för att låta sig fångas. I sitt bo hade paret två ungar.

Fåglar uppföljda tidigare
Aarne

Aarne är den sjätte fullvuxna bivråk som fått en satellitsändare inom ramarna för bivråksprojektet. Detta skedde vid hans bo i Vörå i Österbotten den 24.7.2012. Aarne gick av allt att döma en snabb död till mötes i Centralafrikanska republiken i slutet av april 2014 eftersom hans sändare då plötsligt slutade att leverera information.

Annika

Bivråkshona från Hämeenkyrö i Birkaland. Försågs med sändare i närheten av sitt bo den 5.8.2011. Mikkos maka.

Hans

Den ena av två ungar i ett bivråksbo i Jurva, Södra Österbotten. Hans försågs med satellitsändare på eftermiddagen den 2.8.2012. I och med att Hans sändare abrupt tystnade i den kongolesiska regnskogen i slutet av mars 2014 innebär detta att hans liv då sannolikt upphörde, kan hända till följd av sjukdom eller predation.

Jaana Den ena av Joukos två ungar, fick sin sändare 28.7.2011. Hennes lik och sändare lokaliserades den 26.5.2015 av lokala naturintresserade i Västsahara.
Jouko

Bivråkshanen Jouko försågs med satellitsändare i närheten av sitt bo Lavia i Satakunda 28.7.2011. Parets hona visade sig vara för skygg för att låta sig fångas.

Kari

Kari fick äran att vara den första finländska häckande bivråken som försågs med en kombinerad gps-positionerare/Argos satellitsändare. Detta den 27.7.2011 samtidigt som Tiina fick sin första sändare. Kari var Tiinas tidigare make som tyvärr dog i den Afrikanska regnskogen i januari 2013.

Kirsi

Den enda ungen i ett bivråksbo i Kristinestad, Österbotten. Kirsi blev försedd med satellitsändare på förmiddagen den 10.8.2012. Kirsi blev tyvärr dödad av en jägares kulor i Nigeria i medlet av november 2012.

Lars

Österbottnisk bivråksunge född i Närpes. Försågs med sändare den 11.8.2011. Både Lars och åtminstone hans far representerar bivråkens ovanligare svarta färgvariant.

Mikko Bivråkshane från Hämeenkyrö i Birkaland, Annikas make. Försågs med sändare i närheten av sitt bo den 5.8.2011.
Piff

Karis och Tiinas unge. Försågs med sändare 6.8.2011. Piffs sändare tystnade på vårvintern 2012 i Ekvatorial Guineas regnskog. Då sändaren inte vaknat till liv står det mer eller mindre klart att Piff är död.

Puff

Karis och Tiinas unge. Försågs med sändare 6.8.2011. Omkom i Mauretaniens sandhav under vårflyttningen i maj 2013.

Roosa

Den ena av Annikas och Mikkos två ungar. Försågs med sändare 5.8.2011. Efter att framgångsrikt ha flugit från Hämeenkyrö till Afrika för att övervintra tystnade Roosas sändare i Kongos regnskog under vårvintern 2012. Då sändaren förblivit stum har Roosa av allt att döma dött.

Tiina

Tiina försågs med satellitsändare på förmiddagen den 27.7.2011 på sitt häckningsrevir i Jurva i Södra Österbotten. Tiina bildade sommaren 2013 par med en ny hane efter att hennes tidigare partner Kari dött. Då fångades Tiina också igen varvid hon fick en ny slags sändare som dock bara förmedlar lokaliseringsuppgifterna via ett antenn-nätverk som riggats upp i hennes häckningsrevir. Det betyder att uppgifter om Tiinas rörelser fås först då hon återvänder till sitt revir under sommrarhalvåret.

Lasse

Bivråk från Kokemäki, uppföljdes i eget program 2010-2011.

Bakgrundsinformation

Eftersom det inkommit få ringåterfynd av finländska bivråkar är uppgifterna rörande artens flyttningsrutter och övervintringsområden fortfarande bristfälliga. På basen av ringåterfynd antas dock att finländska bivråkar tar sig till övervintringsområdena i Afrika antingen över Medelhavet via Italien och Malta eller följande en östligare rutt via Svarta havet och Israel. Det är känt att övervintringsområdena är belägna i trakterna kring ekvatorn, men ingen information om bivråkars rörelser här finns att tillgå. Dessutom saknas det också information om bivråkarnas rörelser under deras sommarvistelse här i Finland.

För att få en bättre insikt i bivråkars rörelse- och migrationsekologi har sedan sommaren 2011 nästintill 40 bivråkar i Västra Finland försetts med satellitsändare. Med hjälp av sändarna fås exakta gps-positioner enligt en förprogrammerad tidtabell. Sändarnas vikt är 22-27 g, och de får sin energi via inbyggda solpaneler. Med god tur kan sändarna vara funktionsdugliga i 3-5 år. En del av de sändarförsedda fåglarna kan följas med på denna nätsida.

Patrik Byholm
förnamn.släktnamn@novia.fi

Jari Valkama
förnamn.släktnamn@helsinki.fi

Närpiöläisen poikasen Larsin isä. Kuva: Daniel Burgas Mehiläishaukka Kari. Kuva: Daniel BurgasKuva: Annika Rossi

 

Satellitbivråken Gilda

Förutom de bivråkar vars förehavanden kan följas med på våra nätsidor försågs senaste sommar även ett antal bivråkar med satellitsändare vilkas flyttningsrutter vi valt att inte publicera. Men nu har en så pass speciell historia uppdagats att vi väljer att lyfta fram den här. Den unga bivråkshonan Gilda, dotter till bivråksparet Annika och Mikko, försågs med satellitsändare vid parets bo i Tavastkyro i början av augusti. Liksom Kirsi och Hans inledde Gilda sin höstflyttning i medlet av september. Även om Gilda tog litet längre tid på sig än de övriga bivråkarna, lyckades hon efter en del svängar och omvägar till slut ändå nå grönskan i Sahelbältet i Mali och Niger i början av november. I och med detta verkade förutsättningarna för en lyckad första övervintring i Afrika därmed rätt goda. Men när vi bekantade oss med det koordinatdatapaket som anlände på morgonen den 9.11., vaknade misstankarna om att allt ändå kanske inte stod rätt till. Från och med den 6.11 hade Gilda (eller rättare sagt hennes sändare) nämligen förblivit orörlig i byn Dessa invid Nigerflodens strand i regionen Tillabéri 250 km nordväst om Nigers huvudstad Niamey. Hade Gilda dött?

Länge behövde vi inte undra över Gildas öde. Bland dagens e-postskörd fanns två meddelanden som bestyrkte våra misstankar, det ena från Ali Laoual Abagana ansvarig statstjänsteman för vilt- och fågelskyddsfrågor vid Nigers vatten- och miljöministerium, det andra från Mohamadou Souley Seini chef för viltfrågor vid den regionala miljöförvaltningen i Tillabéri-regionen. Enligt den information de kunde bidra med hade Gilda hittats i dålig kondition i närheten av Dessa varefter hon omhändertagits bara för att ändå dö den 9.11. Av allt att döma var färden över Sahara så pass ansträngande för Gildas del att hon dog av utmattning när höstflyttningens tyngsta etapp var avklarad. Beaktande att det sedan fågelringmärkningen startade i Finland 1913 inkommit endast 25 ringåterfynd från Afrika söder med Sahara utgör detta händelseförlopp ett viktigt tillägg till den kunskapsbas som behövs för att förstå vilka faktorer som reglerar det finländska bivråksbeståndet. Samtidigt är det också ett ypperligt exempel på de möjligheter satellitpejling och Internet ger för att etablera nya kontakter länder emellan. Detta igen är en grundförutsättning för att utveckla det internationella skyddet av migrerande fågelarter. Gilda dog inte i onödan!

Ansvarig person: 
Text: Patrik Byholm. Web-management: Markus Piha
1.2.2017