>Kliv in. Sök.

Instruktioner för monitoring av utfodringsplatserna

September 2006

Text, instruktioner och blanketter:

Zoologiska Museet/Fågelmonitoring
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors Universitet

Den nyaste versionen av instruktionerna hittas på Naturhistoriska centralmuseets hemsida på adressen http://www.luomus.fi/fagelmonitoring

Bakgrund och målsättning

Fåglar matas nuförtiden på tusentals gårdar runtom i Finland. I många tätorter samlas stora fågelflockar på andutfodringsplatser. En del fågelvänner har grundat utfodringsplatser också längre bort från bosättningen. Utfodringens stora popularitet har två huvudorsaker. Å ena sidan vill man hjälpa våra vinterfåglar, som kämpar för sin knappa utkomst i snö och köld, att klara sig till våren, å andra sidan är deras livliga stök i gårdens träd, strax utanför fönstret, en fröjd för ögat.

Utfodring av fåglar vintertid är intressant också ur forskningssynvinkel:

  • Vilka och hur många fåglar och däggdjur besöker utfodringsplatserna?
  • Hur varierar artsammansättningen och individantalet i landets olika delar under olika perioder av vintern?
  • Hur inverkar utfodringsbiotopen och den till buds stående födan på artsammansättning och antal?
  • Vilken är vädrets inverkan på fåglarnas besök?
  • Vilken är vinterutfodringens betydelse för djuren?
  • Vilka sjukdomar, hybrider och färgvarianter förekommer bland matgästerna?

För att utreda dessa frågor har Zoologiska Museet sedan vintern 1988/1989 till den traditionella vinterfågeltaxeringen bifogat en förfrågan gällande vinterfåglar och däggdjur på utfodringsplatserna. I projektet har under de senaste 18 vintrarna ingått hela 720 utfodringsplatser – numera knappt 250 per vinter. Undersökningen har gett rikligt med ny kunskap om vår vinterfågelfauna. Projektet fördjupades avsevärt vintern 2005, då hälsotillståndet hos våra vinterfåglar togs med i undersökningen i samråd med Eviras forskningsanstalt för veterinärmedicin och livsmedel.

I undersökningen kan varje fågelutfodrare, som känner utfodringsplatsens vanligaste fågelgäster, delta. Innan du börjar att regelbundet följa med utfodringsplatsens fåglar, så begränsa med hjälp av byggnader, träd och andra terrängmärken det område, där fåglar, som äter eller i samband med ätandet vilar sig, huvudsakligen uppehåller sig. Räkna eller uppskatta antalet fåglar bara inom detta område, då förbättras resultatens jämförbarhet.

Med i räkningen tas alla de fåglar och däggdjur på området, vilka kommit dit lockade av födan. Tillfälliga gäster, som inte är ”intresserade” av själva utfodringsplatsen, lämnas alltså bort, likaså förbiflygande fåglar. Däremot medräknas t.ex. sparvhök eller sparvuggla, som besöker matplatsen på jakt efter småfåglar.

Fåglarna på utfodringsplatsen räknas från början av oktober till slutet av april. Också iakttagelser från kortare observationsperioder är dock välkomna. Den sista observationsperioden används enligt eget omdöme. I södra Finland är det anledning att fortsätta observationerna till slutet av april bara om utfodringen har fortsatt längre än normalt p.g.a. en kall vår.

Sprid information om undersökningen också till de av dina bekanta, som matar fåglar men inte tills vidare är Zoologiska Museets medhjälpare. Vi skickar gärna blanketter med instruktioner till alla av projektet intresserade.

I texten beskrivs först två utfodringsblanketter som används för att rapportera resultaten. De råd som ges här nedan är avsedda som hjälp vid identifieringen av fåglarnas sjukdomar, hybrider och färgvarianter.

Du kan ytterligare förbättra uppföljningen av hälsotillståndet hos våra fåglar genom att skicka prov för undersökning till Evira och de zoologiska museerna (se anvisningar i slutet av instruktionerna).

Blankett 1 för utfodringsplats

Informationen på blankettens första sida är delvis den samma, som på blanketten för vinterfågeltaxeringen. En ny utfodringsplats får sin nummer på Zoologiska Museets försorg; numret på en gammal utfodringsplats antecknas av taxeraren. Av fem alternativa biotoper inringas den kod, som bäst motsvarar utfodringsplatsens miljö. I tilläggsinformationen kan biotoptypen preciseras (t.ex. utfodringsplats för änder vid en isvak). Information om väderleken ombes inte, ty den kan fås från närmaste väderleksstation.

Observationerna anmäls på baksidan i halvmånads­perioder (första hälften= 1–15, i februari dock 1–14). För varje på området observerad fågelart antecknas i kolumnen för perioden i fråga det största samtidigt iakttagna individantalet. Om man emellertid på basis av individuellt identifierbara individer märker att antalet besökare på utfodringsplatsen är större än antalet samtidigt sedda, antecknas detta större tal (ex. om man vid olika tidpunkt sett hane och hona av större hackspett; könen antecknas dock inte skilt på blanketten). Antalsuppgifter på basis av fångstsiffror erhållna vid ringmärkning önskas icke, ty de är i regel för höga jämfört med de antal som nåtts genom normal observationsverksamhet. Man kan lämpligen hålla en anteckningsbok redo i det fönster, varifrån fåglarna huvudsakligen iakttas, och där anteckna de observerade antalen under var period.

På blanketten nämns 19 arter, som årligen besöker utfodringsplatser. I början av förteckningen återfinns de för hela Finland allmännaste arterna, i slutet de sällsyntaste. Andra matgäster, som råkar besöka gården, kan antecknas nederst, på de tomma raderna. Om det för någon av blankettens standardarter inte görs några observationer, kan den/de därvid tomma raden/raderna utnyttjas för tilläggsarter.

Överst i kolumnen för var period antecknas mängden och kvaliteten på den till buds stående födan, samt observationseffektiviteten enligt koden på första sidan. Medelst dito (-”-) –tecknet kan anges att födokoderna på föregående rad upprepas. Ur forskningssynvinkel vore det bra om observationsverksamheten vore möjligast konstant under hela utfodringsperioden. Anteckningshäftets första uppslag reserveras lämpligen för att anteckna mängden fågelmat, som anskaffats under vintern. Uppskattningen av totalmängden mat antecknas på framsidan av ”Blankett 1 för utfodringsplats”.

Eftersom en arts maximiantal kan variera mycket under olika dagar av observations­perioden, antecknar man en arts individantal under periodens två ”bästa” dagar. T.ex. ”talgoxe 12 – 8” betyder att under den bästa dagen sågs samtidigt 12 och under den näst bästa dagen 8 talgoxar. (Det är dock inte nödvändigt att anteckna individantalet under den ”näst bästa” dagen ifall det känns besvärligt).

Observera, att individantalet för periodens ”bästa” och ”nästbästa” dag kan vara lika. Exempelvis 3–3 anger att hos den arten påträffades tre exemplar både under den bästa och nästbästa dagen. Ifall observatören har för avsikt att anteckna individ­antalet för periodens två bästa dagar, är det skäl att i anteckningsboken notera de hösta antalen för åtminstone två dagar, också trots att de vore lika.

Som tredje antalssiffra kan man för jämförelsens skull ange ”den mittersta dagens” median, beräknad på basis av individantalen under de dagar man gjort jämförbara observationer. Medianen är det värde, som delar observationsmaterialet i två lika stora delar. Medianen är det individantal, nedanom och ovanom vilket, medianen medräknad, åtminstone hälften av antalet observationer faller (t.ex. om för sju dagar individantalet är 5, 12, 7, 0, 0, 4 och 3, är medianen 4; i rutan skrivs då 12–7–4).

Ordna individantalen i storleksordning då du beräknar medianen, tag med i beräkningen också s.k. ”nolldagar”, dvs. dagar under vilka utfodringsplatsens fågelbestånd granskats, men arten inte observerats. Om antalet observationer är ett jämnt tal, är medianen medeltalet av de två mittersta värdena (avrundad till ett helt tal). Om antalet observationer är ett oparigt tal, är medianen den mittersta observationen i det i storleksordning ordnade materialet). Det är inte värt att beräkna medianer för perioder med färre än fyra observationsdagar.

Tilläggsuppgifter kan också antecknas på skilt papper. Man kan göra intressanta iakttagelser av utfodringsplatsen snyltande däggdjurs inverkan på fåglarna (ex. ekorrarnas konkurrens om födan), olika arternas beteende vid avvikande väderleksförhållanden (sträng köld, snöstorm etc.) eller i förhållande till varandra.

Blankett 2 för utfodringsplats

Medelst blanketten uppföljs hälsotillståndet i vår vinterfågelfauna i samråd med Evira. På blanketten rapporteras sjuka, döda eller avvikande individer observerade på utfodringsplatsen.

Om du inte gillar blankett 2 kan du utmärkt väl fortsätta uppföljningen av utfodringsplatsen med blankett nummer 1. Det vore dock värdefullt att få in uppgift, om att inga sjuka, döda eller avvikande individer observerats på utfodringsplatsen. Detta kan du rapportera på blankett 2 genom att fylla i rutorna i dess nedre kant. Alla sådana standarduppgifter upptill på blankett 2, som redan finns på blankett 1 behöver inte upprepas – det räcker att ange platsens nummer och vintern.

Att anteckna observationsdatum för de sjuka, döda och avvikande individerna ökar ju nog mängden anteckningar och det kan kännas besvärligt att koda art, kön och ålder, men det kan man klara av genom att plocka artnamnsförkortningarna från blankett 1. Könet och åldern skall inte anges om de inte är säkert kända – värdet på de övriga uppgifterna på raden består ändå. Tillståndet hos den sjuka, döda eller avvikande individen torde lätt kunna beskrivas med observationskoderna. Om antalet sjuka, döda och avvikande individer är stort, fortsätt då i utrymmet nedanför rutorna, på en annan blankett 2 eller på ett skilt pappersark.

Det är också möjligt att delta i uppföljningsunder­sökningen av sjuka, döda och onormala matgäster genom att för utfodringsplatsen fylla i enbart blankett 2 (kom i så fall ihåg att fylla i fullständiga uppgifter på alla ställen av blankettens övre del).

Att identifiera salmonellos och skydda sig mot den

[Den viktigaste källan till denna text är Mirjami Hedlunds artikel ”Lintujen salmonelloista ja salmonellojen yleistymisestä” (Siivekäs 8(2): 53-64, år 1987; tidskriften utges av Pohjois-Savon Lintumiehet).]

Bakterier av släktet Salmonella hör till tarmbakteriernas familj. Salmonella-bakterier förekommer hos vilda djur, husdjur och människor. Salmonellainfektionen sker nästan alltid via munnen från illafaren mat eller dricksvatten. Ett typiskt symtom på den salmonellos som dessa bakterier orsakar hos fåglar är lös avföring som smutsar ned fjäderdräkten kring analöppningen och är ljus till färgen. På grund av feber är andningen snabb, fågeln är onormalt törstig men har dålig aptit. Sjuka fåglar är burrigare än friska fåglar och darrar mera än vanligt. Fåglar som varit sjuka länge har en tilltufsad fjäderdräkt. Finkfåglar kan ha svårigheter att svälja. I slutskedet är fåglarna kraftlösa och långsamma och verkar tama. För att säkert avgöra om dödsorsaken är salmonella krävs laboratorieundersökning.

Man bör komma ihåg smittorisken då fåglarnas utfodring arrangeras. Utfodringsplatser bör inte placeras på eller intill barns lekplatser och barnen bör varnas för att leka med döda fåglar. Sjuka och svaga människor har skäl att särskilt akta sig för sjuka fåglar. En katt eller hund kan bli smittospridare av salmonellos om den ätit en sjuk fågel. I stället för öppna fågelbräden är det bättre att använda matningsautomater, så att smittobärarna inte kommer åt att förorena maten genom att trampa på den eller lämna sin avföring där. Eftersom det faller mat till marken är det nödvändigt att flytta på utfodringsapparaten då och då, så att fåglarna inte plockar i sig mat från marken alltför länge på samma ställe. Alternativt kan man tillräckligt ofta putsa bort matrester och avföring under fågelbrädet eller utfodringsautomaten. Om öppna fågelbräden fortfarande används är det bra att som underlag ha en pappskiva som byts ofta och kan brännas upp.

Då fågelbrädet rengörs bör man ha skyddshandskar. Efter rengöringen skall handskarna och händerna tvättas omsorgsfullt för att undvika smitta. Om man vill ta bort en död fågel för att förstöra den sätter man en plastpåse på handen och tar med den sålunda skyddade handen i fågeln och vänder plastpåsen över fågeln. (Plastpåse är dock inte lämpligt för en fågel som skall skickas för undersökning eller till museet.) Salmonellabakterierna tål inte värme, 10–15 minuter i +56 graders värme räcker för att förgöra dem. Kyla tål de däremot utmärkt väl. Om sjuka fåglar har observerats på gården är det skäl att rengöra och desinficera fågelbrädet och förstöra matresterna. Det kan dock vara svårt att bli av med sjukdomen, då den sprids också av bakteriebärande symptomfria fåglar som rör sig mellan olika utfodringsplatser i trakten.

Fågelkoppor

Avipoxviruset orsakar sjukdomen fågelkoppor som förekommer i flera olika former. Den allmännaste formen angriper huden. Fågeln får vårtliknande knölar, främst på kroppsdelar som saknar fjädrar. I fjäderdräkten kan de se ut som stora, kala och blodiga bölder. En annan form orsakar förändringar som påminner om difteri i slemhinnorna, främst i mun och svalg och det leder till sväljningssvårigheter. En tredje form åstadkommer blodförgiftning som vanligen tar död på fågeln inom några dagar. De olika formerna av sjukdomen kan förekomma hos samma fågel.

Denna virussjukdom förekommer hos många olika fågelarter, men det saknas noggrannare uppgifter om hur läget är i Finland. Smitta från en fågel till en annan förmedlas av blodsugande insekter, via förorenad mat eller vatten eller via sårnader i huden då fåglarna rör sig på platser där de kommer i nära beröring med varandra eller rör vid samma ytor. Sjukdomen är allmännast då det finns mycket myggor. Sjukdomen torde öka fåglarnas dödlighet markant – en del av fåglarna kan i alla fall tillfriskna. Fastän smitta till människa inte har konstaterats, är det skäl att handskas försiktigt med sjuka fåglar. Upphettning till över 40 grader förintar viruset. Kyla tål viruset ganska bra. För bekämpning av avipoxvirus på fågelbräden gäller samma anvisningar som ovan givits för salmonella.

Individer med onormal färg och hybrider

Sådana fåglar avviker ofta på ett iögonenfallande sätt från artens vanliga representanter, men identifieringen av hybrider och klassificeringen av olika färgformer i undertyperna 7A–7D kan vara svårt också med kikare. En allmän regel är att det är skäl att genast anteckna sådana kännetecken hos fågeln som skiljer den från artens normala individer. Om man har tillgång till internet kan man studera de bilder som finns på specialisten på området, Harry J. Lehtos hemsidor (http://users.utu.fi/hlehto/photo). Harry kan också ta ställning till ett digitalt foto av en eventuell hybrid eller en intressant färgvariant, om fotot skickas till påseende som bilaga till e-post under adressen . Uppgifter om en avvikande individ kan också meddelas till den lokala ornitologiska föreningen (kontaktuppgifter finns på BirdLife Finlands nätsida: http://www.birdlife.fi). – Avsikten är att göra upp detaljerade anvisningar beträffande hybrider och färgvarianter till stöd för uppföljningen av projekt vinterutfodring.

Handhavande och sändning av fåglar som påträffats döda

Prov kan insändas från sådana vinterutfodringsplatser som redan är med i projektet, varvid ifylles utfodringsbankett 1 och 2. Utöver fåglar kan även insändas döda harar och ekorrar. Om det är fråga om en för projektet ny utfodringsplats är det skäl att före försändelsen per e-post överenskomma med veterinär Marja Isomursu, om djur kan sändas för analys eller inte:

Fåglar som möjligen dött av någon sjukdom kan sändas för undersökning till Evira enligt följande principer (samma anvisningar gäller också för däggdjur):

Fågeln sveps in i ett papper och packas sedan i en stadig ask eller låda. Plast bör inte användas som förpackningsmaterial för det påskyndar förruttningen. Evira önskar att fågeln är nedkyld men inte frusen! Till försändelsen bifogas ett papper med avsändarens namn, adress och telefonnummer, uppgifter om provet (vad var när) samt uppgift om att avsändaren är med i vinterutfodringsprojektet (uppge också utfodringsplatsens nummer).

Det lönar sig att sända paketet med Matkahuolto, för då är det enkelt att ange att mottagaren betalar frakten (en postförsändelse måste avsändaren tyvärr betala själv). Det är bäst att skicka paketet i början av veckan, så att det kommer fram så snabbt som möjligt och inte blir liggande hos Matkahuolto eller på posten över veckoslutet. Mottagare är:

Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel (Evira)
PL 517 (Satamatie 15)
90101 Oulu

Avsändaren får ett skriftligt utlåtande om de på Evira undersökta djuren. Om någon sjukdomsalstrare hittas, bifogas till utlåtandet anvisningar om vad den som upprätthåller utfodringsplatsen kunde göra för att begränsa sjukdomen. Uppgifter om eventuella salmonellafynd sänds från Evira också till länsveterinären och till kommunens/stadens veterinär. Salmonella hos vilda djur föranleder dock inte några praktiska åtgärder från myndigheternas sida, endast salmonella hos husdjur föranleder olika begränsningar och desinficeringar. Från Evira försäkras att ”man i inget fall behöver vara rädd för att in på gården marscherar en skock hälsopoliser i vita overaller för att gasa och försegla hela trakten!”

Eviras laboratorium är inte speciellt stort. Dess kapacitet räcker till för att undersöka omkring trettio fåglar i månaden. Därför lönar det sig att skicka fåglar som dött i en kollision (inte ruttnade exemplar) direkt till museer för deras samlingar. Sådana fåglar kan djupfrysas, men I övrigt packas som de som skickas till Evira. Adresserna till de zoologiska museerna i Helsingfors och Uleåborg är:

Med POST till Helsingfors (mottagaren betalar; som paketets innehåll anges ”Museiprov”):

Kundreturnering
Avtal 127167
Fakturering 606422
Zoologiska Museet
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors Universitet

Med MATKAHUOLTO till Helsingfors (mottagaren betalar):

Zoologiska Museet
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
Kund nummer 09401462
00014 Helsingfors Universitet

Med MATKAHUOLTO till Uleåborg (mottagaren betalar):

Eläinmuseo
PL 3000
90014 Oulun Yliopisto

Sändning av avföringsprov till Evira

Från utfodringsplatsen vill man ha två prov, det första från början av utfodringsperioden i november och det andra från slutet av perioden i mars. Avföringsproven kunde lämpligen insamlas under 2–3 dagar i följd, och om möjligt, till exempel från fem olika ställen. För salmonellaundersökningen behövs minst 1 gram (1–2 matskedar). Provet kan sättas i en väl tillsluten minigrippåse i ett brev med styv kartong som stöd och litet papper som stoppning och sändas till Evira med Matkahuolto (mottagaren betalar) eller med post (förse brevet med frimärke).

Följande uppgifter kan skrivas på minigrippåsen med tusch eller på ett bifogat papper: avsändarens namn, adress och telefonnummer samt uppgifter om provet (vad var när) samt uppgift om att avsändaren är med i vinterutfodringsprojektet (ange också utfodringsplatsens nummer).

Om det från utfodringsplatsen skickas prov till Evira eller till museer är det önskvärt att uppgifter om detta antecknas på blanketten för sjuka, döda och avvikande individer.

Publikationer rörande projektet

(på finska med sammandrag på engelska):

  • Väisänen, R. A. & Hildén, O. 1993: Monitoring of winter birds at feeding sites in Finland. – Linnut 28(1): 7–13.
  • Väisänen, R. A. 1994a: Usability of bird numbers counted at winter feeding sites in Finland during 1988/89–1993/94. – Linnut 29(4): 21–23.
  • Väisänen, R. A. 1994b: Abundance of the 58 most common bird species at winter feeding sites in Finland . – Linnut 29(5): 16–23. (på finska)
  • Väisänen, R. A. 1996a: Monitoring of winter birds in Finland in the winter 1994/1995. – Linnut 31(1): 8–11.
  • Väisänen, R. A. 1996b: Occurrence of the Nuthatch at bird feeding sites in Finland in winter 1995/96 . – Linnut 31(5): 28–31.
  • Väisänen, R. A. 1998: Monitoring of winter birds in Finland in the 1990s: abundance at feeding sites and decrease of forest tit guild. – Linnut 33(4–5): 34–37.
  • Väisänen, R. A. 1999: Occurrence of raptors, owls and mammals at feeding sites of winter birds in Finland. – Linnut 34(4): 8–11. (på finska)
  • Väisänen, R. A. 2000: Kemin–Tornion seudun ruokintapaikkojen valtalinnut [inget sammandrag] . – Sirri 25: 38–48.
  • Väisänen, R. A. 2001: Abundance of the 16 most common bird species at winter feeding sites in Finnish Lapland. – Linnut-vuosikirja 2000: 131–140. (på finska)