Direktiv för taxering av vinterfåglar

Oktober 2007

Text, instruktioner och blanketter:

Zoologiska Museet/Fågelmonitoring
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors Universitet

Publikationer, svenskspråkiga instruktioner och blanketter för taxeringen av vinterfåglar hittas också på Naturhistoriska centralmuseets hemsida på adressen: http://www.luomus.fi/fagelmonitoring

1. Bakgrund och ändamål

Taxeringen av vinterfåglar började i Finland vintern 1956/1957. Numera taxeras ca 500 rutter varje vinter. I början gjordes taxeringen bara vid årsskiftet men år 1967 utfördes för första gången en vårtaxering kring månadsskiftet februari–mars och år 1975 utökades programmet ytterligare med en hösttaxering i början av november.

Syftet med vinterfågeltaxeringarna är att utreda

1. våra vinterfåglars utbredning, talrikhet och biotopval,
2. förändringar som sker under vintern, från år till år och på längre sikt och
3. vilka faktorer som reglerar vinterfåglarnas förekomst under olika år, dödlighet under vintern och långsiktiga förändringar.

Vinterfågeltaxeringarna ger en tillförlitlig helhetsbild av fågelbeståndet i landets olika delar och inom de viktigaste biotoperna under senhösten, vid årsskiftet och på vårvintern. På grund av att de olika arterna inte är lika lätta att observera, ger metoden dock ingen sann bild av de olika arternas relativa frekvenser.

2. Taxeraren

förutsätts känna igen vinterfåglarna väl, inklusive deras läten. För- och tillnamn på alla deltagare i taxeringen registreras för att det skall vara möjligt att via datasök få fram alla iakttagelser en viss deltagare gjort. Det är önskvärt, men givetvis frivilligt, att också observatörens ålder skulle uppges. Åldern efterfrågas för att utröna deltagarkårens åldersfördelning men också för att kunna analysera om taxerarnas tilltagande ålder på lång sikt påverkar resultaten, t.ex. antalet registrerade kungsfåglar.

3. Hjälpmedel och tidsbehov

För taxeringsarbetet behövs ett anteckningshäfte, en penna, kikare och naturligtvis också varma kläder. I väglös terräng kan kompass eller GPS-mottagare behövas och skidor för att färdas i djup snö. Taxerings–rutten bör utmärkas på en grundkarta (1:20 000) och en kopia skickas till Zoologiska museet. Kartan tjänar uppskattandet av de olika biotopernas andel. Den är också värdefull att ha i förvar vid ett eventuellt byte av taxerare.

Då ruttens längd bestäms borde målet vara att taxeringen vid årsskiftet varar hela den ljusa delen av dygnet. Detta innebär att rutten är vanligen i södra Finland 8–12 kilometer, i norra Finland 5–10 kilometer, beroende på terrängförhållanden och förekomsten av fåglar. Rutten kan givetvis vara kortare.

4. Planering av rutten

Taxeraren kan planera sin rutt efter eget val. Rutten kan lika väl dras genom en rätt så enhetlig terräng, som genom en terräng, där traktens olika biotop finns representerade. Rutten får gärna passera platser där fåglar brukar samlas, t.ex. avstjälpningsplatser, utfodringsplatser, isfria vakar och ogräsfält. Det är lättare att gruppera fåglarna enligt biotopen, om rutten inte går genom en alltför splittrad terräng eller på långa sträckor följer gränserna mellan olika biotoptyper (t.ex. skog/åker).

Rutten bör planeras noggrant på förhand med hjälp av karta och tidigare kännedom om terrängen, så att den blir lagom lång, följer terrängen på ett för taxeringen ändamålsenligt sätt och går att färdas oberoende av snö- och isförhållandena. Vid planerandet av nya rutter är det bäst att kontakta traktens övriga fågeltaxerare, så att rutterna inte sammanfaller. Det är önskvärt att de lokala ornitologiska föreningarna ser till att rutterna något så när täcker området och att de viktigaste fågelplatserna finns med i taxeringarna. Nya rutter behövs främst i östra och norra Finland.

5. Taxeringsperiod

Taxeringsperiodens längd är alltid två veckor: hösttaxering l–14.11, vintertaxering 25.12–7.1 och vårtaxering 21.2–6.3. Om taxeringsperiodens första dag råkar infalla på en söndag, förflyttas hela taxeringsperioden med en dag bakåt och inleds redan på lördagen. Om vädret är mycket dåligt på den planerade observationsdagen vid taxeringsperiodens slut, är det dock bättre att taxera någon dag senare än den ”officiella perioden” förutsätter, än att helt låta bli.

6. Tid på dygnet

Det är bäst att påbörja taxeringen redan i gryningen. Önskvärt är att vintertaxeringen omfattar hela den ljusa delen av dagen; höst- och vårtaxeringen slutar på grund av den längre dagen något tidigare i förhållande till skymningens inträdande. Den tid man använder för att taxera en viss rutt bör helst vara ungefär densamma varje gång.

7. Förhållanden under taxeringen

Taxeringen bör helst utföras då vädret är bra, så att varken hård vind, dålig sikt (dimma, regn) eller sträng köld försvårar observationsarbetet. I praktiken lyckas detta inte alltid, t.ex. då vädret blir sämre under själva taxeringen. Om vädret är dåligt en stor del av dagen (blankettens väderleksalternativ: kod 4), borde taxeringen inställas. Vädrets inverkan på taxeringsresultaten analyseras utgående från väderleksalternativen på blanketten.

På blankettsidan 1A önskas tilläggsinformation om taxeringsresultatet i förhållande till temperatur, snötäcke, trädens frösättning och bärfåglarnas förekomstmaximum. Information om trädens frösättning fås genom att räkna antalet gråsiskor, grönsiskor och korsnäbbar sökande föda i björkar, alar, granar, tallar samt på marken eller snön (annanstans ätande fåglar, ex. utfodringar utelämnas från denna statistik).

8. Hur sker taxeringen i fält?

Taxeringen kan utföras antingen ensam eller av en 2–5 personers grupp. Då man taxerar i grupp är det lättare att uppskatta flockars storlek och fåglarna är också lättare att hitta (såvida taxerarna inte stör varandra). Alltefter terrängen kan gruppens medlemmar dela på sig och bilda en kedja eller välja olika rutter en del av vägen; sådana tydligt skilda avsnitt adderas fristående till ruttens olika biotoper och totallängd. Metoden bör dock vara densamma vid varje taxering.

Under själva taxeringen rör man sig långsamt framåt, och stannar allt emellanåt för att lyssna, taxera flockar och göra anteckningar. Alla observerade (sedda eller hörda) individer räknas med oberoende av avståndet, stationära fåglar såväl som förbiflygande. Snöförhållandena avgör om man tar sig fram till fots eller skidande. I skärgården kan man använda båt.

Det är skäl att på förhand med hjälp av en karta uppskatta de olika biotopernas andel längs rutten och sedan på svårare ställen kontrollera dessa uppskattningar under taxeringens gång. Biotopens längd, dvs. sträckan man rört sig igenom ifrågavarande biotop längs rutten, beräknas med hundra meters noggrannhet. Följande specialfall bör dock beaktas:

• i biotopen landsbygdsbebyggelse avses med gårdsplan ett område 100 meter i genomskärning
• t.ex. en avstjälpningsplats finkammas ofta så noggrant, att det är bäst att uppge avstjälpningsplatsens diameter som biotopens längd
• om rutten dras längs gränsen mellan två biotoper, t.ex. ett skogsbryn vid en åker eller en skogbevuxen strand, antecknas hälften av sträckan för vardera biotopen
• om man stannar på bestämda utsiktsplatser för att överblicka ett öppet område som hör till en annan biotop, t.ex., en avstjälpningsplats eller en åker, uppskattar man den sträcka man sålunda observerat och inkluderar den i ruttlängden för respektive biotop (100, 200, 300, 400 eller 500 m; identifierbara fåglar kan observeras på ännu längre avstånd). Observera! Observationer ut över vatten ökar dock ej ruttlängden för biotop ”övriga” (f).

I anteckningshäftet reserverar man egna kolumner för de viktigaste biotoperna. Sålunda kan observationerna för varje art direkt skrivas in på rätt ställe. Ett annat alternativ är att man för de sex huvudbiotoperna använder förkortningar, som man lätt kan lära sig. Då betyder t.ex. listan ”talgoxe c3 + cl + e2 + c5”, att man i landsbygdsbebyggelse påträffat 3 + 1 + 5 och i skog 2 talgoxar.

En närmare beskrivning av biotoperna finns i anvisningarna för ifyllande av blanketterna (blankett 1C). I biotopen ”övriga” (f) placeras bl.a. alla terrängavsnitt som är svåra att definiera och vilkas klassificering är problematisk. Hit hör också fåglar som tydligt passerar i sträckflykt (t.ex. en högt flygande korp). Fåglar som rör sig mer planlöst kortare sträckor antecknas såsom hemmahörande i den biotop där de observerats (t.ex. en gulsparvflock som flyger hit och dit ovanför en åker). Om flocken håller till mittemellan två biotoper (t.ex. en del av en orrflock befinner sig ute på en åker, resten i träd i skogsbrynet), antecknas läget vid observationstillfället. Vid avstjälpningsplatser och utfodringsställen medräknas däremot även individer som vistas i närheten, ditlockade av den goda tillgången på föda. Som en allmän regel i dylika gränsfall kan sägas, att man använder sitt sunda förnuft; huvudsaken är att samma praxis tillämpas vid varje taxering. – Om taxeraren anser det alltför besvärligt att gruppera fåglarna enligt biotop, kan han/hon fortfarande använda sig av den metod som brukades vintrarna 1956/1957–1985/1986 och endast uppge totalantalet individer för varje art.

Var noggrann vid artbestämningen. Till exempel bara de korsnäbbar som kan artbestämmas antecknas som mindre, större eller bändelkorsnäbb, för övrigt skriver man endast Loxia sp. Det finns ingen användning för så vaga observationer som småfågel sp. eller sjöfågel sp. Det önskas att speciell uppmärksamhet fästs vid svanarnas åldersfördelning, som ju anger ungproduktionen för året. Om man under taxeringen ser en sällsynt art, för vilken gäller att alla observationer bör kontrolleras av den lokala (LRK) eller den riksomfattande raritetskommittén (RK), bör man göra noggranna anteckningar, fylla i en raritetsblankett och skicka in den till kommittén (på taxeringsblanketten omnämner man dessutom, att LRK ellerRK har underrättats).

9. Tolkning av observationerna

Om man inte kan uppskatta det exakta antalet individer i en flock, nöjer man sig med ett ungefärligt värde. Till exempel för en blandad flock av mesar, kungsfåglar och trädkrypare hinner man vanligen bara få reda på flockens ungefärliga storlek och artbestämma en del av fåglarna, varvid man på basis av dessa fakta skall uppskatta antalet individer för varje art. Det är också vanligen omöjligt att få reda på det exakta individantalet för de olika arter, som besöker en livligt frekventerad utfodringsplats. Fåglarnas läten kan också användas för en grov uppskattning av individantalet: oftast går det att skilja mellan en ensam fågel (anteckna: 1) eller flera individer (anteckna: minimiantalet). Det är viktigt, att varje taxerare alltid använder en och samma metod.

10. Hurfylla i blanketten?

Helst ifylles blanketten genast efter taxeringen, då det ännu är möjligt att komplettera eventuella bristfälliga punkter i anteckningarna. Direktiv för ifyllande av blankett 1A och 1B finns på blankettsidan 1C. Observationer utanför vinterfågeltaxeringen kan anmälas med blankett 1D. Tag en kopia av blanketten för eget bruk. På den finns sådana viktiga basfakta, som är desamma för varje taxering.

Taxeringsresultaten kan även skickas till Zoologiska museet över internet genom att logga in på observationdagbokens adress www.hatikka.fi; då behöver man inte returnera pappersblanketter. Det kan ändå löna sig att först göra en sammanställning på pappersblanketten, varifrån uppgifterna behändigt matas in i databasen. Papperskopian är dessutom skäl att arkivera för möjligt senare behov. Inmatningen startas genom att öppna ovannämnda adress med www-bläddrare, registrera sig en egen observationsdagbok (användarnamn och lösenord) genom länken Luo uusi havaintopäiväkirja (Grunda ny observationsdagbok). Öppna därefter din egen observationsdagbok och fyll i personuppgifterna. Välj ur menulänkarna Muut palvelut (Övriga tjänster) och därifrån Talvilintulaskenta (Vinterfågeltaxering). Läs sidornas anvisningar innan du börjar mata in uppgifter i nättblanketten.

11. Upprepning av taxeringen

Grundprincipen är att taxeringen upprepas år efter år på samma sätt. Det är också viktigt att taxera rutterna så regelbundet som möjligt, eftersom man följer åt förändringarna i bestånden främst genom att jämföra resultaten frånsamma rutter mellan (a) två på varandra följande taxeringar under en och samma vinter (t.ex. vinter- och vårtaxering), eller (b) motsvarande taxeringar utförda under två på varandra följande år.

För att resultaten så bra som möjligt skall kunna jämföras rekommenderas, att taxerargruppens storlek förblir densamma och att åtminstone en del av taxerarna är desamma under olika taxeringar. Om en person av någon orsak inte kan utföra sin taxering, borde han söka en ersättare. Det vore bra om lokalföreningen kunde utnämna en person, som ansvarar för vinterfågeltaxeringen och som varje höst försäkrar sig om, att de ordinarie rutterna blir taxerade. Samtidigt är det möjligt att planera eventuella nya rutter så, att de gör största möjliga nytta.

Biotopfördelningen längs rutten kan förändras oftast genom människans inverkan. Det är önskvärt, att rutten ej ändras även om terrängen radikalt förändras – annars skulle man ju inte kunna följa med miljöförändringarnas inverkan på fågelfaunan.

På blankett 1B frågas det för varje biotop, hur lång den taxerade sträckan var och huruvida den undersöktes på samma sätt som vid den föregående taxeringen. Koden för ruttförändringarna är någon av nedanstående:

0 = biotopens längd förblev oförändrad (det vanligaste alternativet på gamla rutter). Då en gammal rutt för första gången delas in i olika biotoper, utmärkes biotoperna med ruttförändringskod 1 och bara för ruttens totallängd antecknas förändringskoden 0 (fastän ruttens längd kanske växer, när taxeringssträckorna som erhålls från utsiktsplatserna adderas).

1 = biotopen eller en del därav taxerades för första gången (rutten ny eller en gammal rutt förlängdes), eller biotopens längd förkortades (en del av den gamla rutten blev otaxerad).

2 = biotopens andel av den gamla rutten förändrades (taxeringen skedde såsom tidigare, men biotopens andel växte eller minskade t.ex. på grund av byggverksamhet eller skogshyggen).

Som minnesregel kan användas: 0 = biotopens längd oförändrad; 1 = förändringarna förorsakades av taxeraren själv och 2 = förändringarna förorsakades av yttre faktorer.

I nedanstående exempel upprättas en ny rutt under hösttaxeringen vintern 2007/08 omfattande 3,1 km åker. Åkerbiotopens längd och ruttförändringskoden betecknas med följande värden (exemplet inkluderar inte övriga biotoper längs rutten):

12. Observationer gjorda utom ramen för taxeringarna.

Från och med vintern 1984/1985 har taxerarna ombetts att också meddela observationer rörande vissa fåtaliga arter. En förutsättning är, att observationerna görs varje år ungefär lika effektivt inom ett och samma område, t.ex. på taxerarens hemort. Du kan då på blankett 1D meddela observationer, som du gjort under den två veckor långa taxeringsperioden utanför de egentliga taxeringarna. Av dessa fåtaliga arter gör man så få observationer i själva taxeringarna, att det är svårt att få en bild av förändringarna i bestånden eller tendensen att övervintra. Genom dessa extra observationer hoppas man att materialet blir avsevärt större. OBS! Sådana individer som av allt att döma observerats flera gånger under taxeringsperioden anmäls bara en gång (det största konstaterade antalet).

Returnera blanketterna för vinterfågeltaxeringen till zoologiska museet inom två veckor efter taxeringen!