Naturhistoriska centralmuseet fungerar som en separat forskningsinstitution underställd Helsingfors universitet. Museet fungerar också som ett av de tre nationella centralmuseerna, med ansvar för nationalsamlingarna inom sitt verksamhetsområde. Museets samlingar, som innehåller botaniska, zoologiska, geologiska och paleontologiska objekt från hela världen, har till uppgift att betjäna den biologiska och geologiska forskningen, undervisningen och upplysningen i Finland.
Den medeltida gravgården i Iin Hamina vid Ijo älv i Norra Finland upptäcktes av en slump. I en färsk undersökning utreddes isotopsammansättningen i tänder som påträffats på gravgården. De visade sig befolkningen klarade sig I Ijo på 1400- och 1500-talen trots lilla istiden.
Antalet hökar som häckar i skogen har minskat under de senaste årtiondena. Nya anvisningar som rovfågelexperter och Finlands skogscentral tillsammans gjort upp hjälper att trygga hökens häckning i ekonomiskogar. Anvisningarna är avsedda för skogsägare och skogsproffs. De har tagits fram som en del av ett rovfågelprojekt som Naturhistoriska centralmuseet Luomus koordinerar och som är en del av METSO-programmet för biologisk mångfald.
En nyligen publicerad undersökning visar att jordbruket spred sig långsamt i Finland till skillnad från i resten av Europa. Sambanden undersöktes med naturvetenskapliga dateringar och pollenanalys och genom att jämföra resultaten med tidigare uppskattningar om folkmängden.
Elevuppgifter, Naturhistoriska museet
Satellitpeijling av bivråkar, havsörnar och fiskgjusar.
Grunden för Växtatlas eller utbredningskartorna för Finlands kärlväxter är växtdatabasen Kastikka, som upprätthålls av Naturhistoriska centralmuseets botaniska enhet. Redan i mitten av 1960-talet började man bilda växtdatabasen, och fram till maj 2013 hade cirka 5,7 miljoner växtobservationer lagrats i databasen.
