Naturhistoriska centralmuseet fungerar som en separat forskningsinstitution underställd Helsingfors universitet. Museet fungerar också som ett av de tre nationella centralmuseerna, med ansvar för nationalsamlingarna inom sitt verksamhetsområde. Museets samlingar, som innehåller botaniska, zoologiska, geologiska och paleontologiska objekt från hela världen, har till uppgift att betjäna den biologiska och geologiska forskningen, undervisningen och upplysningen i Finland.
En mångvetenskaplig forskningsgrupp ledd av Helsingfors universitet har daterat benen av tiotals Levänluhtabor som levde under järnåldern och har undersökt isotopförhållandena för kol och kväve i benen. Utgående från dessa har man skapat en bild av mängden terrestial, marin och sötvatten föda samt av de olika näringsgrenarna under hela perioden som Levänluhta var i bruk.
Tranornas häckande bestånd har ökat kraftigt sedan 1980-talet. Samtidigt har många andra på myrar häckande fågelarter minskat. Enligt en färsk undersökning hänger tranans ökning inte ihop med tillbakagången av de andra arterna.
Luomus besöksmål, Naturhistoriska museet, växthusen i Kajsaniemi botaniska trädgård, Gumtäkt botaniska trädgård och Luomus geologiska samlingar, öppnas i juni med specialarrangemang.
Elevuppgifter, Naturhistoriska museet
Satellitpeijling av bivråkar, havsörnar och fiskgjusar.
Grunden för Växtatlas eller utbredningskartorna för Finlands kärlväxter är växtdatabasen Kastikka, som upprätthålls av Naturhistoriska centralmuseets botaniska enhet. Redan i mitten av 1960-talet började man bilda växtdatabasen, och fram till maj 2013 hade cirka 5,7 miljoner växtobservationer lagrats i databasen.
