LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Anvisningar

  1. Bakgrund och målsättning
  2. Utfodringsblankett 1
  3. Lintulauta-portalen
  4. Utfodringsblankett 2
  5. Att identifiera salmonellos och skydda sig mot den
  6. Fågelkoppor
  7. Färgformer och hybrider
  8. Hantering och sändning av djur som påträffats döda
  9. Sändning av avföringsprov till Evira

1. Bakgrund och målsättning

Fåglar matas nuförtiden på tusentals gårdar runtom i Finland. I många tätorter samlas stora fågelflockar på andutfodringsplatser. En del fågelvänner har grundat utfodringsplatser också längre bort från bosättningen. Utfodringens stora popularitet har två huvudorsaker. Å ena sidan vill man hjälpa våra vinterfåglar, som kämpar för sin knappa utkomst i snö och köld, att klara sig till våren, å andra sidan är deras livliga stök i gårdens träd, strax utanför fönstret, en fröjd för ögat.

Utfodring av fåglar vintertid är intressant också ur forskningssynvinkel:

  • Vilka och hur många fåglar och däggdjur besöker utfodringsplatserna?
  • Hur varierar artsammansättningen och individantalet i landets olika delar under olika perioder av vintern?
  • Hur inverkar utfodringsbiotopen och den till buds stående födan på artsammansättning och antal?
  • Vilken är vädrets inverkan på fåglarnas besök?
  • Vilken är vinterutfodringens betydelse för djuren?
  • Vilka sjukdomar, hybrider och färgvarianter förekommer bland matgästerna?

För att utreda dessa frågor inledde Naturhistoriska museet en uppföljning av utfodringsplatser på vintern 1988/1989. I projektet har under de senaste 28 vintrarna ingått hela 840 utfodringsplatser – numera drygt 200 per vinter. Undersökningen har gett rikligt med ny kunskap om vår vinterfågelfauna. Projektet fördjupades avsevärt vintern 2005, då hälsotillståndet hos våra vinterfåglar togs med i undersökningen i samråd med Eviras forskningsanstalt för veterinärmedicin och livsmedel.

I undersökningen kan varje fågelutfodrare, som känner utfodringsplatsens vanligaste fågelgäster, delta. Begränsa ett område med hjälp av byggnader, träd och andra terrängmärken innan du börjar regelbundet följa med utfodringsplatsens gäster. Områdets storlek bestäms av fåglarna och däggdjuren som lockats dit av utfodringen - det täcker de ställen där djuren äter eller i samband med ätandet vilar sig.

Räkna eller uppskatta antalet fåglar och däggdjur bara inom detta område för att kunna jämföra resultatet mellan olika tidsperioder. Tillfälliga gäster, som inte är ”intresserade” av själva utfodringsplatsen lämnas bort, likaså förbiflygande fåglar. Däremot medräknas t.ex. sparvhök eller sparvuggla, som besöker matplatsen på jakt efter småfåglar.

Fåglarna på utfodringsplatsen räknas från början av oktober till slutet av april i halvmånadsperioder. Iakttagelser från kortare observationsperioder är dock välkomna bara utfodringsplatsen observeras under flera på varandra följande halvmånadsperioder. Den sista observationsperioden används enligt eget omdöme. I södra Finland är det anledning att fortsätta observationerna till slutet av april bara om utfodringen har fortsatt längre än normalt p.g.a. en kall vår.

Sprid information om undersökningen också till de av dina bekanta, som matar fåglar men inte tills vidare är Naturhistoriska centralmuseets medhjälpare. Vi skickar gärna blanketter med instruktioner till alla av projektet intresserade.

I texten beskrivs först två utfodringsblanketter som används för att rapportera resultaten. Vi rekommenderar dock att rapportera elektroniskt via portalen Lintulauta som öppnades år 2015. Efter detta ges råd som hjälper att identifiera hybrider, fåglarnas sjukdomar och färgvarianter. I slutet av instruktionerna hittar du anvisningar om hur man skickar prov från utfodringen för undersökning till Evira och museerna.

2. Utfodringsblankett 1

  • Utfodringsblankett 1 (på finska), framsida (pdf) (doc)
  • Utfodringsblankett 1 (på finska), baksida (pdf) (doc)

På blankettens framsida rapportera utfodringsplatsens allmänna uppgifter. En ny utfodringsplats får sitt nummer från Naturhistoriska centralmuseet, numret på en gammal utfodringsplats antecknas av taxeraren. Av fem alternativa biotoper inringas den kod, som bäst motsvarar utfodringsplatsens miljö. Information om väderleken ombes inte, ty den kan fås från närmaste väderleksstation.

Observationerna anmäls på baksidan i halvmånadsperioder (första hälften= 1–15, i februari dock 1–14). För varje på området observerad art antecknas i kolumnen för perioden i fråga det största samtidigt iakttagna individantalet. Om man emellertid på basis av individuellt identifierbara individer märker att antalet besökare på utfodringsplatsen är större än antalet samtidigt sedda, antecknas detta större tal (ex. om man vid olika tidpunkt sett hane och hona av större hackspett; könen antecknas dock inte skilt på blanketten). Antalsuppgifter på basis av fångstsiffror erhållna vid ringmärkning önskas icke, eftersom de är i regel för höga jämfört med de antal som nåtts genom normal observationsverksamhet. Man kan lämpligen hålla en anteckningsbok redo i det fönster, varifrån fåglarna huvudsakligen iakttas, och där anteckna de observerade antalen under var period.

På blanketten nämns 19 arter, som årligen besöker utfodringsplatser. I början av förteckningen återfinns de för hela Finland allmännaste arterna, i slutet de sällsyntaste. Andra matgäster, som råkar besöka gården, kan antecknas nederst, på de tomma raderna. Om det för någon av blankettens standardarter inte görs några observationer, kan den/de därvid tomma raden/raderna utnyttjas för tilläggsarter.

Överst i kolumnen för var period antecknas mängden och sorten på den till buds stående födan, samt observationseffektiviteten enligt koden på första sidan. Med citationstecknet (-”-) kan man ange att födokoderna på föregående rad upprepas. Ur forskningssynvinkel vore det bra om observationsverksamheten vore möjligast konstant under hela utfodringsperioden. Anteckningshäftets första uppslag reserveras lämpligen för att anteckna mängden fågelmat, som anskaffats under vintern. Uppskattningen av totalmängden mat antecknas på framsidan av Blankett 1.

Eftersom en arts maximiantal kan variera mycket under olika dagar av observations­perioden, antecknar man en arts individantal under periodens två ”bästa” dagar. T.ex. ”talgoxe 12 – 8” betyder att under den bästa dagen sågs samtidigt 12 och under den näst bästa dagen 8 talgoxar. (Det är dock inte nödvändigt att anteckna individantalet under den ”näst bästa” dagen ifall det känns besvärligt).

Observera, att individantalet för periodens ”bästa” och ”nästbästa” dag kan vara lika. Exempelvis 3–3 anger att hos den arten påträffades tre exemplar både under den bästa och nästbästa dagen. Ifall observatören har för avsikt att anteckna individ­antalet för periodens två bästa dagar, är det skäl att i anteckningsboken notera de hösta antalen för åtminstone två dagar, också trots att de vore lika.

Som tredje sifferantal kan man för jämförelsens skull ange ”den mittersta dagens” median, beräknad på basis av individantalen under de dagar man gjort jämförbara observationer. Medianen är det värde, som delar observationsmaterialet i två lika stora delar. Medianen är det individantal nedanom och ovanom vilket, medianen medräknad, åtminstone hälften av antalet observationer faller (t.ex. om för sju dagar individantalet är 5, 12, 7, 0, 0, 4 och 3, är medianen 4; i rutan skrivs då 12–7–4).

Ordna individantalen i storleksordning då du beräknar medianen, tag med i beräkningen också s.k. ”nolldagar”, dvs. dagar under vilka utfodringsplatsens fågelbestånd granskats, men arten inte observerats. Om antalet observationer är ett jämnt tal, är medianen medeltalet av de två mittersta värdena (avrundad till ett helt tal). Om antalet observationer är ett oparigt tal, är medianen den mittersta observationen i det i storleksordning ordnade materialet). Det är inte värt att beräkna medianer för perioder med färre än fyra observationsdagar.

Tilläggsuppgifter kan också antecknas på skilt papper. Man kan göra intressanta iakttagelser av utfodringsplatsen snyltande däggdjurs inverkan på fåglarna (ex. ekorrarnas konkurrens om födan), olika arternas beteende vid avvikande väderleksförhållanden (sträng köld, snöstorm etc.) eller i förhållande till varandra.

Lintulauta-portalen

Vi rekommenderar att rapporteringen sker via portalen Lintulauta som öppnades till vintern 2015/16. Rapportering i Lintulauta är snabbt och smidigt. Uppgifterna i utfodringsblankett 1 sparas periodvis i Lintulauta i slutet av varje halvmånadsperiod. Även uppgifter om avvikande, t.ex. sjuka, fåglar kan rapporteras i portalen. Lintulauta är således en resultattjänst där alla taxerare kan följa med det aktuella fågelläget på utfodringsplatserna. Elektronisk rapportering sparar också papper och museets resurser då pappersblanketter inte längre behövs. Lintulauta fungerar enbart på finska.

Besök först sidan

https://rengastus.helsinki.fi/

och logga sedan in på Lintuvaara-sidorna med ditt observatörnummer (fungerar som användarnamn) och lösenord (fås av Fågeluppföljningen). Välj sedan portalen Lintulauta som visar uppgifterna om din utfodringsplats. Du kan granska dina ifyllda blanketter från tidigare år (meddela Fågeluppföljningen ifall du hittar fel i dem), uppdatera pågående vinterns perioder eller grunda en ny utfodringsplats.

Portalen behöver ännu finslipas en aning, så meddela oss gärna om du hittar brister i den.

Lintulauta påminner om pappersblanketten, så uppgifterna är lätta att fylla i. Allteftersom vintern framskrider kan varje halvmånadsperiod uppdateras - rapportera födouppgifter, antalet observationsdagar (programmet räknar automatiskt observationseffektiviteten) och arternas individantal från den ”bästa dagen”. Om du vill kan du också uppge antalet från näst bästa dagen samt medianen. Uppgifterna skickas till museet när du trycker på Spara(Tallenna)-knappen. Det tar ungefär 30 sekunder att spara blanketten.

Rapportering av dagliga observationer med dator

Du kan också spara utfodringsplatsens uppgifter som enskilda observationsdagar. Till detta behövs en dator, datahanteringsprogrammet Excel, en internet-förbindelse och följande elektroniska blankett: ruokintapaikkatutkimus.xls(utvecklats av Pekka Suopajärvi). Filen skickas sedan som bilaga till Naturhistoriska museet (linnustonseuranta@luomus.fi).

Öppna Excel-blanketten ruokintapaikkatutkimus.xls och läs ifyllningsanvisningarna. Om en ruta med en säkerthetsvarning dyker upp i samband med öppningen av Excel-filen, skall man svara jakande på frågan om användningen av makron. Om rutan inte uppenbarar sig måste Excels säkerhetsstadgar ändras enligt instruktionerna på blanketten. Blanketten kan inte användas utan makron, som kommandorader som automatiserar funktioner i Excel. Programmet fungerar också i Excel 2007, där fliken ”Ruokintapaikkatutkimus” hittas på Add-Ins-mellanbladet i sidans högra hörn. I nyare Excel-versioner kan blankettens sidor aktiveras på mellanbladen (tabs) nere i vänstra hörnet – högerklicka med musen på mellanbladet och välj ”visa”/”unhide”/”näytä”.

3. Utfodringsblankett 2

  • Utfodringsblankett 2 och ifyllningsanvisningar (pdf) (doc)

Med hjälp av blanketten uppföljs hälsotillståndet i vår vinterfågelfauna i samråd med Evira. På blanketten rapporteras sjuka, döda eller till färg avvikande individer och hybrider observerade på utfodringsplatsen.

Om du inte tilltalas av blankett 2 kan du utmärkt väl fortsätta uppföljningen av utfodringsplatsen med blankett nummer 1. Det vore dock värdefullt att få in uppgifter om att inga sjuka, döda eller avvikande individer observerats på utfodringsplatsen. Detta kan du rapportera på blankett 2 genom att fylla i rutorna i dess nedre kant. Alla sådana standarduppgifter upptill på blankett 2, som redan finns på blankett 1, behöver inte upprepas – det räcker att ange platsens nummer och vintern.

Att anteckna observationsdatum för de sjuka, döda och avvikande individerna ökar en del mängden anteckningar och det kan kännas besvärligt att koda art, kön och ålder, men det kan man klara av genom att plocka artnamnsförkortningarna från blankett 1. Könet och åldern skall inte anges om de inte är säkert kända – värdet på de övriga uppgifterna på raden består ändå. Tillståndet hos den sjuka, döda eller avvikande individen kan lätt beskrivas med observationskoderna. Om antalet sjuka, döda och avvikande individer är stort, fortsätt då i utrymmet nedanför rutorna, på en annan blankett 2 eller på ett skilt pappersark.

Det är också möjligt att delta i uppföljningsunder­sökningen av sjuka, döda och onormala matgäster genom att för utfodringsplatsen fylla i enbart blankett 2 (kom i så fall ihåg att fylla i fullständiga uppgifter på alla ställen av blankettens övre del).

4. Att identifiera salmonellos och skydda sig mot den

Den viktigaste källan till denna text är Mirjami Hedlunds artikel ”Lintujen salmonelloista ja salmonellojen yleistymisestä” (Siivekäs 8(2): 53-64, år 1987; tidskriften utges av Pohjois-Savon Lintumiehet).

Bakterier av släktet Salmonella hör till tarmbakteriernas familj. Salmonella-bakterier förekommer hos vilda djur, husdjur och människor. Salmonellainfektionen sker nästan alltid via munnen från illafaren mat eller dricksvatten. Ett typiskt symptom på den salmonellos som dessa bakterier orsakar hos fåglar är lös avföring som smutsar ned fjäderdräkten kring analöppningen och är ljus till färgen. På grund av feber är andningen snabb, fågeln är onormalt törstig men har dålig aptit. Sjuka fåglar är burrigare än friska fåglar och darrar mera än vanligt. Fåglar som varit sjuka länge har en tilltufsad fjäderdräkt. Finkfåglar kan ha svårigheter att svälja. I slutskedet är fåglarna kraftlösa och långsamma och verkar tama. För att säkert avgöra om dödsorsaken är salmonella krävs laboratorieundersökning.

Man bör komma ihåg smittorisken då fåglarnas utfodring arrangeras. Utfodringsplatser bör inte placeras på eller intill barns lekplatser och barnen bör varnas för att leka med döda fåglar. Sjuka och svaga människor har skäl att särskilt akta sig för sjuka fåglar. En katt eller hund kan bli smittospridare av salmonellos om den ätit en sjuk fågel. I stället för öppna fågelbräden är det bättre att använda matningsautomater, så att smittobärarna inte kommer åt att förorena maten genom att trampa på den eller lämna sin avföring där. Eftersom det faller mat till marken är det nödvändigt att flytta på utfodringsapparaten då och då, så att fåglarna inte plockar i sig mat från marken alltför länge på samma ställe. Alternativt kan man tillräckligt ofta putsa bort matrester och avföring under fågelbrädet eller utfodringsautomaten. Om öppna fågelbräden fortfarande används är det bra att som underlag ha en pappskiva som byts ofta och kan brännas upp.

Då fågelbrädet rengörs bör man ha skyddshandskar. Efter rengöringen skall handskarna och händerna tvättas omsorgsfullt för att undvika smitta. Om man vill ta bort en död fågel för att förstöra den sätter man en plastpåse på handen och tar med den sålunda skyddade handen i fågeln och vänder plastpåsen över fågeln. (Plastpåse är dock inte lämpligt för en fågel som skall skickas för undersökning eller till museet.) Salmonellabakterierna tål inte värme, 10–15 minuter i +56 graders värme räcker för att förgöra dem. Kyla tål de däremot utmärkt väl. Om sjuka fåglar har observerats på gården är det skäl att rengöra och desinficera fågelbrädet och förstöra matresterna. Det kan dock vara svårt att bli av med sjukdomen, då den sprids också av bakteriebärande symptomfria fåglar som rör sig mellan olika utfodringsplatser i trakten.

5. Fågelkoppor

Avipoxviruset orsakar sjukdomen fågelkoppor som förekommer i flera olika former. Den allmännaste formen angriper huden. Fågeln får vårtliknande knölar, främst på kroppsdelar som saknar fjädrar. I fjäderdräkten kan de se ut som stora, kala och blodiga bölder. En annan form orsakar förändringar som påminner om difteri i slemhinnorna, främst i mun och svalg och det leder till sväljningssvårigheter. En tredje form åstadkommer blodförgiftning som vanligen tar död på fågeln inom några dagar. De olika formerna av sjukdomen kan förekomma hos samma fågel.

Denna virussjukdom förekommer hos många olika fågelarter, men det saknas noggrannare uppgifter om hur läget är i Finland. Smitta från en fågel till en annan förmedlas av blodsugande insekter, via förorenad mat eller vatten eller via sårnader i huden då fåglarna rör sig på platser där de kommer i nära beröring med varandra eller rör vid samma ytor. Sjukdomen är allmännast då det finns mycket myggor. Sjukdomen torde öka fåglarnas dödlighet markant – trots att en del av fåglar kan tillfriskna. Fastän smitta till människa inte har konstaterats, är det skäl att handskas försiktigt med sjuka fåglar. Upphettning till över 40 grader förintar viruset. Viruset tål kyla ganska bra. För bekämpning av avipoxvirus på fågelbräden gäller samma anvisningar som ovan givits för salmonella.

6. Färgformer och hybrider

Sådana fåglar avviker ofta på ett iögonenfallande sätt från artens vanliga representanter, men identifieringen av hybrider och klassificeringen av olika färgformer i undertyperna 7A–7D kan vara svårt också med kikare. En allmän regel är att det är skäl att genast anteckna sådana kännetecken hos fågeln som skiljer den från artens normala individer. Om man har tillgång till internet kan man studera de bilder som finns på specialisten på området, Harry J. Lehtos hemsidor http://users.utu.fi/hlehto/photo. Harry kan också ta ställning till ett digitalt foto av en eventuell hybrid eller en intressant färgvariant, om fotot skickas till påseende som bilaga till e-post under adressen hlehto@utu.fi. Uppgifter om en avvikande individ kan också meddelas till den lokala ornitologiska föreningen (kontaktuppgifter finns på BirdLife Finlands nätsida: www.birdlife.fi. Avsikten är att göra upp detaljerade anvisningar beträffande hybrider och färgvarianter till stöd för uppföljningen av projekt vinterutfodring.

7. Hantering och sändning av djur som påträffats döda

Prov kan insändas från sådana vinterutfodringsplatser som redan är med i projektet, varvid ifylles utfodringsbankett 1 och 2. Utöver fåglar kan även insändas döda harar och ekorrar. Om det är fråga om en för projektet ny utfodringsplats är det skäl att före försändelsen per e-post överenskomma med veterinär Marja Isomursu, om djur kan sändas för analys eller inte: marja.isomursu@evira.fi

Fåglar som möjligen dött av någon sjukdom kan sändas för undersökning till Evira enligt följande principer (samma anvisningar gäller också för däggdjur):

Vilda djur som är i gott skick och hittade i Finland kan skickas till Naturhistoriska centralmuseet. Djuret sparas i museets samlingar för vetenskapliga ändamål.

Fågeln sveps in i ett papper och packas sedan i en stadig ask eller låda (förpackningsmaterialet står man själv för). Plast bör inte användas som förpackningsmaterial för det påskyndar förruttnelsen. Evira önskar att fågeln är nedkyld men inte frusen (frusna tas dock också emot)! Till försändelsen bifogas ett papper med avsändarens namn, adress och telefonnummer, uppgifter om provet (vad var när) samt uppgift om att avsändaren är med i vinterutfodringsprojektet (uppge också utfodringsplatsens nummer).

Döda djur som hittats invid bosättning bör inte vidröras utan skyddshandskar. Ifall du hittar en stor mängd döda fåglar, informera närmaste tjänsteveterinär omedelbart. Kontaktuppgifterna för kommunernas och regionförvaltningsverkens tjänsteveterinärer hittas lätt på nätet.

Kom ihåg att tvätta dina händer omsorgsfullt efter att ha handskats med ett dött djur!

Det lönar sig att sända paketet med Matkahuolto, för då är det enkelt att ange att mottagaren betalar frakten (en postförsändelse måste avsändaren tyvärr betala själv). Det är bäst att skicka paketet i början av veckan, så att det kommer fram så snabbt som möjligt och inte blir liggande hos Matkahuolto eller på posten över veckoslutet. Mottagare är:

Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel (Evira)
PL 517 (Satamatie 15)
90101 Oulu

Avsändaren får ett skriftligt utlåtande om de på Evira undersökta djuren. Om någon sjukdomsalstrare hittas, bifogas till utlåtandet anvisningar om vad den som upprätthåller utfodringsplatsen kunde göra för att begränsa sjukdomen. Uppgifter om eventuella salmonellafynd sänds från Evira också till länsveterinären och till kommunens/stadens veterinär. Salmonella hos vilda djur föranleder dock inte några praktiska åtgärder från myndigheternas sida, endast salmonella hos husdjur föranleder olika begränsningar och desinficeringar. Från Evira försäkras att ”man i inget fall behöver frukta för att en skock hälsopoliser i vita overaller marscherar in på gården för att gasa och försegla hela trakten!”

Eviras laboratorium är inte speciellt stort. Dess kapacitet räcker till för att undersöka omkring trettio fåglar i månaden. Därför lönar det sig att skicka fåglar som dött i en kollision (inte ruttnade exemplar) direkt till museer för deras samlingar. Sådana fåglar kan djupfrysas, men I övrigt packas som de som skickas till Evira. Adresserna till de zoologiska museerna i Helsingfors och Uleåborg är:

Med POST till Helsingfors (mottagaren betalar; som paketets innehåll anges ”Museiprov”):

Kundreturnering
Avtal 127167
Fakturering 606422
Naturhistoriska museet
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors Universitet

Med MATKAHUOLTO till Helsingfors (mottagaren betalar):

Naturhistoriska museet
PB 17 (N. Järnvägsgatan 13)
Kund nummer 09401462
00014 Helsingfors Universitet

Med MATKAHUOLTO till Uleåborg (mottagaren betalar):

Zoologiska museum
PB 3000
90014 Uleåborgs universitet

8. Sändning av avföringsprov till Evira

Från utfodringsplatsen önskas två prov, det första från början av utfodringsperioden i november och det andra från slutet av perioden i mars. Avföringsproven kunde lämpligen insamlas under 2–3 dagar i följd, och om möjligt, till exempel från fem olika ställen. För salmonellaundersökningen behövs minst 1 gram (1–2 matskedar). Provet kan sättas i en väl tillsluten minigrippåse i ett brev med styv kartong som stöd och litet papper som stoppning och sändas till Evira med Matkahuolto (mottagaren betalar) eller med post (förse brevet med frimärke).

Följande uppgifter kan skrivas på minigrippåsen med tusch eller på ett bifogat papper: avsändarens namn, adress och telefonnummer samt uppgifter om provet (vad var när) samt uppgift om att avsändaren är med i vinterutfodringsprojektet (ange också utfodringsplatsens nummer).

Om det från utfodringsplatsen skickas prov till Evira eller till museer är det önskvärt att uppgifter om detta antecknas på blanketten för sjuka, döda och avvikande individer.

Ansvarig person: 
Hanna Hyvönen
28.10.2016