LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Berguvar

Bild: Vincenzo Penteriani

Forskare på Naturhistoriska museet har sedan år 2010 deltagit i ett internationellt projekt som undersöker unga berguvars (Bubo bubo) dispersion. Med andra ord uppföljer man hur unga berguvar rör sig mellan sin födelseort och första häckningsort. Samtidigt forskar man kring berguvens mortalitet samt hur bl.a. väder, födotillgång och landskapsfaktorer påverkar artens utbredning. Uppgifterna är värdefulla, eftersom berguvpopulationen i Finland minskat drastiskt under en kort tid och arten klassificerades som starkt hotad år 2015.  

Den effektivaste metoden för undersökning av dispersion är satellituppföljning. År 2011–2016 försågs 43 berguvsungar och en adult hane med en gps-satellitsändare. Forskningsområdet inkluderar Tavastland, Birkaland, Satakunda och Egentliga Finland. Gps-sändare av två olika tillverkare har använts. Microwave Telemetrys sändare programmerades så att den lokaliserades var tionde natt kl. 22–06 en gång i timmen. Därmed erhölls dispersionsuppgifter både från längre tidsintervaller (var tionde dag) och kortare (under en natt). Sändarnas livsspann uppskattades till 1,5–3 år. Ecotones sändare som används ännu idag lokaliseras minst en gång om dagen, men lokaliseringsrytmen kan varieras enligt behov. Av de individer som presenteras på dessa sidor har Henkka, Julia, Kiiu och Osku Ecotone-sändare och resten Microwave-sändare. Berguvarnas exakta startpunkt, dvs. födelseplats, visas inte på kartan av skyddsskäl. Alla lokaliseringspunkter på kartan är dock exakta.

Forskningsprojektet har finansierats av autonoma Andalusien (Autonomous Government of Andalusia). Projektet leds av Vincenzo Penteriani (Estación Biológica de Doñana, C.S.I.C., Spanien) och övriga samarbetspartners är María del Mar Delgado (metapopulationsgrupp, Helsingfors universitet), Jari Valkama och Pertti Saurola (Luomus, Helsingfors universitet) samt Raphael Arlëttaz (Institute of Ecology and Evolution, Bern University, Schweiz).

Dispersionsprojektet samarbetar med ett annat projekt som uppföljer berguvar, som är födda eller häckar nära städer och tätorter. Sådana berguvar är redan tidigare nämnda Henkka, Julia, Kiiu och Osku. Projektet leds av Jari Valkama och stöds av Jenny ja Antti Wihurin Rahasto. Vi är mycket tacksamma för de finländska ringmärkarnas Mikko Honkiniemi, Kai Leppimäki, Heikki Lokki, Seppo Pekkala, Kirsi Ukkola, Eino Salo och Jere Toivola insats i projektet.


Uppföljda fåglarJulia 2.7.2016

Kiiu

Kiiu är en hona som kläcktes nära Åbo och försågs med en sändare 17.7.2016. Kiiu lämnade sina hemtrakter 17.10.2016 när den var ungefär 5 månader gammal. Därefter har Kiiu vistats på två områden: Lieto och Yläne (avstånd 40 km). Förra vintern tillbringade Kiiu i Yläne och i September 2018 flög hon dit igen. Det tyder på att hennes sommarrevir är i Lieto men vinterrevir i Yläne.

 

 

 

 

Tidigare uppföljda fåglar

Här presentera tio berguvar som tidigare uppföljts. Osku dog när han vara ungefär ett år gammal och de andra berguvarnas satellitsändare har slutat fungera.

Henkka (2016-17)

Henkka är en adult hane som försågs med en satellitsändare på sitt hemrevir nordost om Åbo 8.7.2016. Henkka häckade inte år 2016, eftersom hans partner dog i början av året. Kanske det är just därför som Henkka rört sig på ett så brett område – för att hitta en ny partner?

Julia (2016-17)

Julia är en ung hona som fick sin satellitsändare i Jockis 2.7.2016. Satellitfåglarna Olga (2011) och Aila (2012) (se nedan) är hemma från samma revir som Julia. Julia lämnade sitt hemrevir 7.10.2016 när hon var 5 månader gamma.

Elviira (2011–14)

Elviira kläcktes år 2011 i Pöytis i Egentliga Finland. Hon lämnade sitt födelserevir 30.9.2011 och styrde först i sydvästlig riktning men hamnade till slut i Havs-Björneborg via Pyhäranta och Björneborgs centrum. Där stannade hon från och med slutet av oktober 2011. Sista lokaliseringarna av Elviira gjordes från samma område sommaren 2014 och därefter slutade sändaren fungera. Avståndet mellan Elviiras födelseort och Havs-Björneborg är ca 130 km fågelvägen.

Olga (2011–16)

Olga kläcktes i Jockis i sydvästra Tavastland år 2011. Som namnet säger är Olga en hona. Hon blev självständig först i månadsskiftet oktober-november och flög i sydöstlig riktning. Första vintern tillbringade hon främst sydost om Sibbo, men sedan våren 2012 har hon bebott området mellan Träskända och Mäntsälä. Olgas häckningsområde befinner sig 100 km från födelseorten. Hon har häckat redan tre gånger: åren 2013, 2015 och 2016.  Olgas lokaliseringar från och med våren 2012 visas inte p.g.a. skyddsskäl.

Menninkäinen (2011–16)

Menninkäinen är en hanuggla som är hemma från Urdiala i sydvästra Tavastland. Han lämnade sitt födelserevir exceptionellt sent – först mot slutet av november. Menninkäinen flög sydösterut precis som Olga och i början av februari anlände han till huvudstadsregionen där han trivdes till mitten av mars. Sedan styrde han norrut och stannade till slut i Orivesi, där han har bott sedan 2012. Menninkäinen häckade för första gången först år 2016 när han var fem år gammal. Tyvärr misslyckades häckningen av okänd orsak. Menninkäinen färdades under sin första höst och vinter minst 370 km. Häckningsplatsen år 2016 befann sig ca 80 km från födelseorten.

Taatu (2011–16)

Taatu är en hane som växte upp i Egentliga Finland sommaren 2011. Efter mitten av oktober påbörjade Taatu sin färd söderut och hamnade till slut i skärgården sydväst om Hitis. Där tillbringade den hela vintern fram till valborgsmässoafton, då den återvände tillbaka till kontinenten. Den trivdes en stund i Satava i Åbo, men fortsatte snart till stadens nordöstra områden. Under ett par år upprätthöll Taatu något slags revir i Karinais i Pöytis, men häckade inte. Det som var speciellt med Taatus rörelser var att han flyttade varje vinter 30 km till närheten av Topinojas avstjälpningsplats i Åbo. Vintern 2015-16 hittade Taatu dock ett nytt revir och en hona annanstans i Pöytis. Mötet ledde till häckning, som avbröts tragiskt i slutet av april: Taatu misstog sig att sätta sig på en elstolpe under sin nattliga jaktutflykt, fick en elektrisk stöt och dog. Under sin första höst och vinter disperserade han minst 180 km, men avståndet mellan födelseorten och första häckningsplatsen var bara ungefär 20 km.

Martti (2012–16)

Martti är en hane om kläcktes i Nokia år 2012. Han lämnade sina hemtrakter 20.10.2012 och tillbringade sin första vinter långt ute i Pargas skärgård. Sommaren 2013 vistades Martti i området mellan Vittis och Säkylä. På hösten fortsatte han sin färd i nordostlig riktning och Tavastkyro. Martti tillbringade sommaren 2014 söder om Virdois, men mot hösten rörde han sig allt mer norrut till Alavo. År 2015 höll han sig närmast i Alavo och på våren 2016 tydde lokaliseringarna på att han skulle ha ett bo i Alavo. Häckningen bekräftades och två ungar ringmärktes 8.6.2016. Under sin första och höst och vinter färdades Martti minst 320 km och avståndet mellan födelseorten och första häckningsplatsen var ca 90 km.

Marttis ungar i Alavu 8.6.2016.
Tapani (2012–16)

En hanunge som kläcktes i Forssa sommaren 2012 gavs namnet Tapani. Han lämnade sitt revir i början av oktober och färdades först i sydvästlig riktning till Karkkila trakten och vidare till södra kusten. Han tillbringade han hela första vintern och första delen av våren på området mellan Porkala och Helsingfors. Därifrån fortsatte han mot sina födelsetrakter och tillbringade sommaren 2013 mellan Urdiala och Kylmäkoski. På vårvintern 2014 gjorde Tapani en överraskande utfärd till Kumo, 70 km i nordvästlig riktning. Han återvände dock snart tillbaka till trakterna kring Kylmäkoski, där han slog sig ner för gott. Tapani häckade framgångsrikt år 2015, men häckningen år 2016 misslyckades. Tapani disperserande över 250 km under sin första höst och vinter, men dess första häckningsplats var bara 30 km från födelseorten.

Aila (2012–16)

Aila kläcktes år 2012 och hon är hemma från Jockis, samma revir som Julia och Olga. Det är möjligt att alla tre har samma mödrar. Aila lämnade sin födelseort i mitten av oktober och färdades via Vittis och Euraåminne till området mellan Raumo och Nystad där hon bott sedan dess. I april 2014 gjorde Aila dock två längre upptäcksresor: i mitten av april flög hon 60 km till Kjulo och på vappen hela vägen till Pungalaitio (en sträcka på över 100 km!). Vad kan ha varit motivet bakom dessa upptäcksresor? År 2016 var Aila redan fyra år gammal men hon har inte ännu häckat en enda gång. Avståndet mellan Ailas födelseort och reviret i Raumo är ca 110 km..

Osku (2013–14)

Berguvsungen Osku kläcktes i Rusko i Egentliga Finland sommaren 2013 – på samma revir som Taatu ett par år tidigare. Osku försågs med en sändare 15.7.2013. Jämfört med många andra uppföljda berguvar lämnade Osku förvånansvärt tidigt sin födelseort: redan 21.9.2013 och flög söderut mot Åbo. Resten av sitt korta liv tillbringare Osku i trakterna kring Åbo med undantag av en kort utfärd till norra delarna av Pargas i slutet av september och till Vahto en månad senare. Resten av tiden tillbringade han på området mellan Åbo centrum och Runsala. Tyvärr tålde Oskus sändare inte köldperioden i januari 2014 och sista lokaliseringarna mottogs 11.1.2014. Oskus berättelse slutar dock inte här. Det var nämligen på sommaren 2014 som en berguv hittades på en väg i Åbo i Runosbacken. Berguven var i ett omtöcknat tillstånd och hade antagligen träffat en bil. Berguven visade sig vara Osku. Han fördes till Åbo stads djurhem, men skadorna visade sig vara för allvarliga och han avled.  

 


 Bild: Maria Delgado

Bild: Vincenzo Penteriani

Bild: Vincenzo Penteriani
 
 
Ansvarig person: 
Text: Jari Valkama och Vincenzo Penteriani, bilder: Vincenzo Penteriani, Maria Delgado, Jari Valkama. Sidorna bearbetas av Markus Piha, översättning Hanna Hyvönen.
28.9.2018