LUOMUS

Naturhistoriska centralmuseet

Presentation

Botaniska trädgården – levande vetenskap

Helsingfors universitets botaniska trädgård är en del av Naturhistoriska centralmuseet. Tillsammans med vårt lands övriga naturvetenskapliga museer och botaniska trädgårdar upprätthåller och tillökar vi Finlands naturhistoriska nationalsamlingar.

Botaniska trädgården grundades år 1678 i Åbo och är vårt lands äldsta upprätthållare av naturhistoriska samlingar. Institutionen förflyttades tillsammans med universitet till Helsingfors, och grundades på nytt i Kajsaniemi år 1829. Nuförtiden fungerar trädgården dessutom i Gumtäkt.

En ny blomning för den gamla herrgården

Karaktärshuset i Gumtäkt (M. von Wright 1861; Helsingfors stadsmuseum)Välkommen till Gumtäkt botaniska trädgård, belägen på den över 500 år gamla Gumtäkt herrgårds före detta ägor!

Här växte den unge Peter Forsskål upp på 1700-talet. Han kom senare att bli elev hos den moderna botanikens far Carl von Linné.

Vid den gamla herrgården har Helsingfors universitet sedan 1987 byggt en ny botanisk trädgård för att tjäna botanisk forskning och undervisning – samt för att förtjusa alla växtintresserade!

Trädgården har en bakgrund av sekellångt botaniskt forskningsarbete, ett fjärdedelssekel av planerande och byggande, hundratusentals arbetstimmar, tiotusentals plantodlingar och planteringar...

En trädgård är aldrig fullbordad. Nu kan man ändå äntligen beundra Gumtäkt botaniska trädgård.

Vi bjuder dig nu på en jordenruntresa i växtriket!

Gumtäkt – en herrgård med anor

Gården som idag kallas Gumtäkt blev en herrgård år 1498, då Kerstin Pedersdotter fick frälse för gården hon ärvt av sin man Olof Lydiksson. För herrgården användes först enbart det svenskspråkiga namnet Gumtäkt, Gumtäckt eller Gumteckt enligt byn belägen på stället. Senare fick den det finskspråkiga namnet Gumtähti eller Kumtähti. Idag är det etablerade svenska namnet Gumtäkt och från och med 1928 har herrgården kallats Kumpula på finska.

Under århundradenas gång har herrgården ägts av en mängd släkter, bland annat hörde släkterna Jägerhorn, Jönsson, Påvelsson, Tavast och Svanström till de tidigaste. Ett förvånansvärt sammanträffande är att herrgården år 1733–39 förvaltades av Johannes Forsskål vars son Peter (1732–63) senare blev elev hos ”botanikens far” Carl von Linné. En av Finlands mest betydande botaniker växte alltså upp på gården var man 250 år senare byggde en botanisk trädgård!

År 1840 köptes herrgården av friherren Johan Gabriel von Bonsdorff. Han lät under åren 1841–44 bygga de nuvarande tre herrgårdsbyggnaderna. Källaren vid huvudporten härstammar från 1800-talets slut och jordkällarna under trädgården för medicinalväxter är i sin tur troligtvis hundra år äldre.

År 1893 köpte Helsingfors stad Gumtäkt av Herman Standertskiöld-Nordenstam. Herrgården hyrdes ut till medicinalstyrelsen år 1905 för att fungera som ett ”tilläggssjukhus för veneriska sjukdomar” ända till år 1960. Innan herrgården övergick till statlig ägo hann dessutom en folkskola vara inhyrd där år 1962–77.

Vad är en botanisk trädgård?

Kultur, växter, trädgårdsskötsel och information

Trädgårdsskötsel är en tusentals år gammal form av kultur, men de första botaniska trädgårdarna grundades först under renässansen på 1540-talet. Nuförtiden finns det över 2 500 vetenskapliga trädgårdar i närmare 150 länder.

Vad gör en trädgård vetenskaplig? Här är växterna inte endast en fröjd för ögat utan de hör samman med information som kan ses på samlingarnas namnskyltar. Förutom skyltarna uppehåller botaniska trädgården en databas var man bokför information om varifrån och när enskilda växtbestånd har erhållits, samt andra viktiga uppgifter. Man är noggrann i artbestämningen och nomenklaturen. Alla planteringar är dessutom kartlagda. Man följer upp deras tillstånd och eventuella förändringar uppdateras regelbundet i databasen.

Namnskyltarna i Gumtäkt botaniska trädgård

Kuva: Mikko PaartolaSkyltarnas grundfärg är vit. En röd skylt ges åt de växtarter som är hotade i sitt naturliga utbredningsområde. Skyltarna innehåller följande information:

Beståndets registernummer. Första delen är årtalet då man fått beståndet till samlingen, den senare är ett löpande nummer inom året ifråga. En del av de äldre bestånden har, istället för ett årtal, anmärkningen 00XX, vilket betyder att man inte vet det exakta året växten anlänt.

  1. Vetenskapligt familjenamn
  2. Artens vetenskapliga namn. Den första delen är släktets namn, den andra delen artepitetet. Anmärkningen indet. (från latinets indeterminatus) betyder att växten tillsvidare inte kunnat identifieras och därför inte kunnat namnges.
  3. Artens finskspråkiga namn
  4. Artens svenskspråkiga namn
  5. Artens utbredningsområde.

 

 

Varför finns botaniska trädgårdar?

Forskning, undervisning, upplysning och skydd av växtarter

De vetenskapliga trädgårdarnas samlingar används vid universitetens och andra läroinstansers forskning och undervisning. Forskare kan få material bland annat för att undersöka växternas evolution, nuförtiden oftast i form av DNA, eller till exempel pollen av en viss art för avlingsförsök. För dem är det viktigt att det finns noggrann bakgrundsinformation om forskningsväxterna. Lärare hämtar sina elever till trädgården för att bekanta sig med växternas mångfald och igenkänning eller med hur man använder växter i anläggning av grönområden. Studerande inom trädgårdsbranschen utför en del av sina studier genom att sköta de mångartade samlingarna.

Botaniska trädgårdar lämpar sig också utmärkt för självständiga studier, oavsett om man vill överväga nya planteringar till gården eller mer allmänt bekanta sig med främmande länders flora. I övrigt växelverkar de vetenskapliga trädgårdarna med samhället på olika sätt. Den inhemska trädgårdsbranschen kan erhålla specialiteter till produktion via de botaniska trädgårdarna och genom den mångsidiga växtkunnigheten kan man assistera både myndigheter och medborgare som tampas med trädgårdsrelaterade problem.

Under de senaste decennierna har de vetenskapliga trädgårdarna fått en ny mollstämd uppgift, nämligen att delta i växtrikets räddning. Av världens ungefär 300 000 växtarter är till och med hälften i fara att dö ut inom de närmaste årtiondena. Fler och fler arter finner sin sista tillflyktsort i de botaniska trädgårdarnas planteringar eller fröbanker.

Gumtäkt botaniska trädgård – jorden runt på 80 minuter

I hjärtat av Gumtäkt botaniska trädgård finns de gamla herrgårdsbyggnaderna. Karaktärshuset brukas av Helsingfors universitets matematisk-naturvetenskapliga fakultet. Botaniska trädgårdens kundbetjäning och kontor finns i den övre herrgårdsbyggnaden, det före detta stallet, medan sidobyggnaden fungerar som personalbostäder. Bredvid det egentliga herrgårdsområdet finns trädgårdens nya ekonomibyggnad och underhållsområde.

Merparten av Gumtäkts växtsamlingsområde är byggt från och med 1980-talets början enligt landskapsarkitekt Gretel Hemgårds plan. Samlingen består av två delar:

Hortus ethnobotanicus – kulturväxtträdgården

Hortus geobotanicus – växtgeografiska trädgården

I kulturväxtträdgården hittar man nytto- och prydnadsväxter. Det finns skilda avdelningar för frukt- och bärväxter, andra ätbara växter samt medicinalväxter. Prydnadsväxterna finns i herrgårdsparken och i närheten av byggnaderna. I hela kulturväxtsamlingen finns det ungefär 500 växtbestånd, vilka representerar ungefär 400 arter eller sorter.

Den geografiska trädgårdens form kan främst liknas vid en landskapspark av engelsk stil. Växterna är grupperade i avdelningar enligt sitt ursprungsområde: Europa, östra Nordamerika, västra Nordamerika, kontinentala Fjärran östern samt Japan. Inom Europa-avdelningen finns Finland som ett eget område (Hortus Fennicus), var man år 2010 inleder växtplanteringar. För tillfället finns det över 1 500 växtbestånd av sammanlagt ungefär tusen olika arter i de geografiska avdelningarna.

Kulturväxtträdgården

Oumbärliga som livsmedel, men även för dekoration, kläder, papper, medikament och däck

Mänskligheten är totalt beroende av växter. För hundratals miljoner år sedan utvecklades växternas förmåga att binda solens energi. Därför fungerar de som ekosystemens bas, alltså som producenter.  Själva tillhör vi konsumenterna.

Vi äter och utfodrar våra husdjur med växter. Av växter bygger vi våra bostäder, vilka vi sedan värmer med ved, och vi klär oss i kläder tillverkade av växtfiber. I växter har vi funnit hjälp för otaliga sjukdomar och besvär, därutöver pryder vi oss och sköter vår hygien med växtprodukter. Av växter får vi råvaror och andra produkter till industrin, så som cellulosa, papper, oljor, gummin, hartser, lim samt färg-, doft- och bekämpningsämnen. Därtill dekorerar vi vår omgivning i hemmet och på gården med växter – och vi skulle kvävas som fiskar på torra land utan det syre växterna producerar!

Kulturväxterna innefattar både egentliga nyttoväxter och prydnadsväxter. Människan lärde sig bruka jorden redan för ungefär 10 000 år sedan. Som ett resultat av människans urval förändras ofta en odlingsväxt rätt snabbt. Redan tidigt började människan med hjälp av avsiktlig förädling modifiera de odlade växterna i önskad riktning. Genom förädling strävar människan efter att förstärka de egenskaper hos växterna som hon utnyttjar. Människan har till exempel förstorat den ätbara delen eller förbättrat dess smak. Genom förädling kan man också minska skadliga strukturer, bland annat taggar som kan försvåra skördandet. Kulturväxterna som modifierats av människan skiljer sig också ofta tydligt från deras närmaste vilda släktingar.

Herrgårdsparken och gården

Något gammalt, mestadels nytt, något lånat från tid som gått

På Gumtäkt gård har det veterligen inte funnits en egentlig park före Johan Gabriel von Bonsdorffs tid (1840–72). På gamla kartor från år 1891–1912 finns dock en herrgårdspark i engelsk stil utmärkt på nordvästra sidan av karaktärshuset, även om den var tämligen liten. De äldsta av de nuvarande träden har bestått sedan 1800-talet, fastän de flesta härstammar från sjukhustiden (1905–60).

Då botaniska trädgården grundades i Gumtäkt fanns det alltså inte en omfattande herrgårdspark att restaurera. I avdelningen för prydnadsväxter har man ändå tagit de nuvarande herrgårdsbyggnadernas ålder i beaktandet. Samlingen är i huvudsak uppbyggd av typiska växter för 1800-talets herrgårdsmiljö. Bland dessa finns prydnadsväxter som redan tidigare hade anlänt till Finland, till exempel syrenen (Syringa vulgaris) och häckhagtorn (Crataegus grayana), men man har speciellt planterat arter som blev vanliga i de finländska trädgårdarna under ryska väldet. Ett typiskt exempel på dessa är den bastanta balsampoppeln (Populus balsamifera ’Hortensis’) som växer på västra sidan av karaktärshuset samt den sibiriska apeln (Malus prunifolia) som står mellan herrgårdsbyggnaderna. Av de nyare planteringarna som representerar denna tid hittar man bland annat doftschersmin (Philadelphus coronarius) och pimpinellros (Rosa pimpinellifolia).

Gumtäkts rosenbusksamling är en slags levande genbank. Den består av en mängd sorter och bestånd som odlats i Finland sedan länge men som sedermera blivit sällsynta. De gamla bestånden tål vårt lands nyckfulla väder, även om de blommar en avsevärt kortare tid än många nyare förädlingar.

I bortre ändan av herrgårdsparken finns ett stenparti. De blev moderna i Europa för ungefär 200 år sedan. Finlands veterligen första stenparti grundades i Kajsaniemi botaniska trädgård år 1884. Modet spred sig snart till herrgårdsparker runtom i landet.

Medicinalträdgården

Besvärar parasiter, värk eller sveda? – läkemedel för månget besvär

I medicinalträdgården återvänder botaniska trädgården till sina rötter. Man vet inte exakt vilka växter som tillhörde samlingen då professor Elias Tillandz år 1678 fick lov av Åbo kungliga akademis konsistorium att ingärda en örtträdgård som användes för undervisning, och därmed grunda botaniska trädgården. I den tidiga akademiträdgård fanns troligtvis ändå mycket av samma arter som man nu finner i Gumtäkts medicinalträdgård. Ursprungligen var de botaniska trädgårdarna nämligen betydande uttryckligen i medicinundervisning.

Också ordningen på samlingen av läkemedelsväxter kan hända vara likartad den i den ursprungliga akademiträdgården. Växterna är nämligen grupperade enligt vad de kan användas till. I sina egna sektioner finns växter som höjer immunförsvaret och allmänkonditionen, sådana som lindrar problem i andningsvägarna, växter som används i hudvård, smärtlindrande, slemhinnebehandlande, parasitavhysande arter, växter som botar kvinnobesvär, humörpåverkande växter, sådana som används vid hjärt- och kärlsjukdomar, arter som befrämjar magens funktion och matsmältningen samt växter som påverkar urinvägarna och urinavsöndringen. Man bör ändå beakta att forskningen under de senaste århundradena har visat många föreställda användningsområden ineffektiva, varför också grupperingen enligt användningsändamål förändrats.

Bredvid medicinalträdgården, på insidan av hagtornshäcken, finns ett sortiment av andra nyttoväxter. Här presenteras exempel på växter som erbjuder njutningsmedel, honung, doftämnen, färg, olja, fiber samt foder. Samlingarna är dock inte täckande. Det finns över 7 000 växtarter som människan regelbundet använder till näring, och av arter som används på andra sätt finns det tiotusentals!

Näringsväxter

Var växte den första potatisen, paprikan eller purjolöken?

Näringsväxtavdelningen, var växterna odlas i stadigt inramade bänkar, innehåller mestadels ettåriga matväxter såsom grönsaker, rotfrukter samt baljväxter, och påminner mycket om en traditionell köksträdgård. Mängden olika arter slår ändå de flesta grönsaksland för bland de 200 olika växterna finns de flesta man kan få skörd av i finländska friland. Bland dem finns också åkerväxter, så som olika sädesslag och sockerbeta. Dessutom finns här andra arter som det i Finland inte är ekonomiskt lönsamt att odla i större skala.

Näringsväxterna är grupperade enligt var i världen man börjat odla dem, det vill säga domesticerat dem. Då man tittar på samlingen nerifrån upp är de olika domesticeringsområdena placerade som på världskartan. Till vänster finns Nord-, Central- och Sydamerika, uppe i mitten finns Europa och nordliga Asien, under dem Medelhavsområdet, Mellanöstern och Centralasien, samt underst Afrika och Västasien. I den högra kanten hittar man arter som domesticerats i östra och sydöstra Asien, och underst ännu nyzeeländsk spenat (Tetragonia tetragonioides) som kapten Cook sägs ha matat sin besättning med för att undvika skörbjugg.

Den nyfikna människan har under årtusendenas gång lärt sig äta det mest olika vad växterna har att erbjuda. Den ätbara delen av växten kan vara bladet, stjälken, fröna, frukten, stammen, jordstammen, roten, löken eller till och med blomställningen eller blomman! Hittar du exempel på alla dessa i vår näringsväxtsamling?

Frukt- och bärträdgården

En saftig skörd av träd och buskar

Utsikten från trädgårdsporten mot sydost är väldigt lika den för hundratals år sedan. Riktningen för vägen, som idag kallas Jyränkövägen, har inte förändrats vilket inte heller karaktärshusets läge gjort. Långt borta i horisonten kan man nästan urskilja havet som dock tidigare varit betydligt närmare innan landhöjning och utfyllnad fört strandlinjen längre ut. I sluttningen ovanför vägen finns en liten lövträdsskog och den soliga, mylliga nedre sluttningen har troligtvis varit i odlingsbruk redan på 1400-talet. Tidigare fanns här visserligen en åker, och fruktträdgården, som nu finns på platsen, låg iallafall på 1800-talet i sluttningen norr om herrgården, var det idag finns en äng.

Det finns överraskande många fruktträd som klarar av klimatet i sydligaste Finland. Speciellt på en gynnsam och varm sluttning som denna kan man, förutom de otaliga äppelsorterna, också skörda plommon, krikon, päron samt sur- och sötkörsbär. Den kanske för finländare mest okända arten i samlingen är den buskaktiga rosenkvitten (Chaenomeles japonica), av vars syrliga frukter man gör safter och sylt.

På sidan om de bekanta svart-, röd- och vitvinbären samt krusbären kan man också odla grönvinbär och det korsade krusvinbäret i Finland. Under de senaste årtiondena har aronian planterats mycket som prydnadsväxt, men man har också förädlat många bärsorter ur släktet. I det forna Sovjetunionen förädlade man aktivt nya bärväxter, bland annat bärtry och amerikanskt blåbär. Förutom dem kommer man i Gumtäkt under de närmaste åren att kunna se skördbärande bärhäggmispel, tranbär, jordgubbar och hjortron.

Växtgeografiska trädgården

Alla växter direkt från naturen, från finländskt klimat runtom världen

Till Gumtäkts geografiska samling har man inte hämtat en enda växt från odlingar, utan alla kommer från sina naturliga växtplatser. Förutom att samlingen därför är globalt unik, är den också väldigt värdefull för både forskning och skydd av hotade arter. Sedan 1980-talet har man planterat 2 492 olika växtbestånd i avdelningarna, av vilka 1 533 växer än idag. Vid införskaffningen av dem har det runnit, om inte blod, så iallafall en hel del svett och kanske till och med lite tårar!

Växtjakt i Indiana Jones’ anda

År 1747 åkte Åbo Akademis ekonomie professor och botaniska trädgårdens prefekt Pehr Kalm till Nordamerika för tre år. Av de hundratals växter Kalm hämtade med sig klarade sig ändå inte många. Som hans resas frukt kan man endast räkna tre av de växtarter som idag växer i Finland, nämligen häckhagtorn (Crataegus grayana), vildvin (Parthenocissus inserta) och rosenhallon (Rubus odoratus).

För att införskaffa växter till Gumtäkts samling följde professor Timo Koponen, trädgårdens prefekt 1992–2001, Kalms 250 år gamla exempel och gav sig ut i världen. Under 1990-talets början förverkligades tre fröinsamlingsäventyr, till Hokkaido i Japan (-93), nordöstra Kina (-94) och västra Kanada (-95). Av dessa, och av några kortare resor, härstammar ungefär 40 % av växtbestånden i de geografiska avdelningarna. Resten är mestadels införskaffat via de vetenskapliga trädgårdarnas ömsesidiga fröutbyte, då det funnits material samlat i naturen till förfogandet.

Framgångsrik växtjakt kräver ihärdigt forskningsarbete innan man rusar ut i fält. Precis som då en arkeolog letar efter förhistoriska skatter måste också en botaniker veta var det lönar sig att leta efter vad. Sedan Kalms tid har kunskapen ökat och över hälften av Koponens insamlingsresors byte är livsdugligt och frodas nu i Gumtäkt!

Klimat liknande det i Helsingfors finns också på andra håll i världen

Traditionellt har man grupperat de botaniska trädgårdarnas samlingar enligt arternas släktskap, till exempel så att man placerat tallarter i en planteringssektion och björkar i en annan. Ett nyare sätt är att presentera ett visst områdes flora genom att plantera växter från samma trakt bredvid varandra, såsom man gjort i Gumtäkts växtgeografiska samling.

Finska forskare har i över hundra år undersökt sambandet mellan klimatet och växters förekomst. De jämförde medeltemperaturer och extrema temperaturer, regnmängden, årstidernas rytm samt andra klimatfaktorer. Såhär kunde man avgränsa områden på jorden var klimatet liknar det i södra Finland, det vill säga är nordenligt kallt och strängt men tack vare världshavets närhet ibland milt även på vintern och svalt på sommaren. Dessa motsvarighetsområden hittas på kontinenternas utkanter, oftast på sydligare breddgrader än Finland, samt i vissa bergstrakter i tempererade områden.

Avdelningarna enligt motsvarighetsområde, placerade med eftertanke

Hortus geobotanicus höjer sig ur botten på Vallgårdsdalens gamla leriga havsbotten och fortsätter längs den långsluttande moränbaserade sydsluttningen till den norra delens häll och kulminerar i kullarna som formats på den gamla plantskolans plats. Den växtgeografiska trädgården är indelad i avdelningar enligt de områden som motsvarar Finlands klimat.

De geografiska avdelningarna breder ut sig likt en solfjäder från dammen mot klipporna så att det är möjligt att odla såväl vatten- och strandväxter som skogs- och ängsarter i alla avdelningar. Europa vrider sig runt dammens sydliga strand mot herrgårdsparken medan Finland breder ut sig i sluttningen söder om karaktärshuset. Europa och östra Nordamerika avskiljs av den imaginära Atlanten som representeras av gräsmattsområden. På andra sidan av nästa grässlättsbälte börjar västra Nordamerika. Stilla havet representeras av en gräsbelagd gång och avskiljer avdelningen för kontinentala Fjärran östern, som böjer sig från dammen norrut längs bäckranden. På bäckens andra strand börjar avdelningen för Japan, vilken innefattar trädgårdens hela västra spets. Till kullarna i norr och till samlingen för finska växter kommer man att inleda införskaffandet av växter från och med 2010.

 

Ansvarig person: 
Pertti Pehkonen
20.2.2014